Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Bästa Mimmi, återtog öfverstinnan, man tror att du vill gifta
dig med honom, att du söker fånga honom.
— Fånga? nej, om — jag säger om, — det vore så himlens
vilja, så vore det ingenting annat än en sann sympati; — jag kan ej
neka att vi sympatisera, ej allenast i åsigter, utan — hvad mera är
— i tycke och böjelser — detta betyder väl ej mycket; men —
oaktadi jag aldrig länkt ditåt, så — vore det himlens vilja ....
— Nå väl — då lyckönskar jag.
— Kära Emma — som sagdt är, jag har aldrig tänkt ditåt; och
huruvida hofkamreraren gjort det, vet jag icke. Han har åtminstone
aldrig antydt något närmare förhållande oss emellan, och i sanning,
jag känner mitt värde som qvinna nog mycket, för att hålla honom
på afslånd. — Jag tviflar på att han ens vågar väcka en dylik fråga,
om ej händelsen kastar tillfället i hans väg — således kan jag ej
mottaga några lyckönskningar till annat eller mera än att en gång i
milt lif hafva funnit en, som uppfattar mig, som förslår mig, som med
vänskapens hela värma sluter sig till mig.
Eller della samtal, sågo vi ej till Mimmi på Gud vet huru länge.
Påföljande annandag Jul voro vi i kyrkan, och som ett åskslag
från en ren himmel dundrade från predikstolen följande:
”Lysning förkunnas för första gången mellan konungens
trotje-nare, hofkamreraren Samuel Petter Görlander och enkefru
stadsfiskal-skan Qverthal, född Lunterman, och önskas” m. m.
Öfverstinnan och jag betraktade hvarandra med stum häpnad —
och då vi kastade en blick åt karlsidan mötte vi öfverstens leende ögon.
Det var nemligen han, som, oaktadt köld och yrväder, den
dagen prompt velat ha oss till kyrkan. — Vi funno nu att han af
pre-sten lått veta den stora hemligheten på förhand.
Kamrern hade förbehållit sig att ingen, förr än lysningen
förkunnades, skulle få veta saken — han liksom blygdes att fjerde
gången blifva lycklig.
Nyheten kom alltför plötsligt för alt icke verka på Mimmis
hel-sotillstånd. Hon hade qvällen förut suttit länge hos hofkamrern och
gjort betraktelser öfver sljernorna och naturens eviga harmoni — om
motsvarigheterna i lifvet och så vidare — och hofkamreraren hade
hört på, hållit med och bedt henne ej glömma bort en gammal vän.
Och så —!!
Mimmi var länge sjuklig — och började nu på alt nyttja medicin.
Hon hade lyckan att gång efter annan Iräffa ädla läkare, som både
förslodo hennes lekamliga lidanden och kunde fatta dem, som sårade
t^oosLe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
