- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Första bandet /
312

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gubben Lundman och hans vänner.

j]et var en vinterafton för många år sedan. Jag hade
temligen brådt om; ty jag skulle hem till julafton och tiden var
knapp. Jag skyndade således allt hvad den tidens
skjutsväsen förmådde framåt och ville tillsätta nätterna blott för
att komma fram i rätt tid. Jag hade något i min lilla kappsäck, som
tvingade mig att resa genom dag och natt, och detta något var ej
annat än några små julklappar, hvars hela värde endast låg deri om
de utdelades på rätt tid och stund. Vid hvarje tid på året, utom
julen, skola gåfvorna hafva något verkligt värde, ett, som kan mätas,
vägas eller värderas; men då behöfs det alldeles icke, allra minst då
man gör sig artig mot barnen. Så var nu händelsen.

Vädret var ruskigt, det srnåsnöade och blåste, vägen blef allt mera
drifvig och vinden blef mot qvällen allt mera snål och motig. Jag
riktigt gladde mig i mitt sinne att det gick något långsamt att få häst
på Ramstorps gästgifvaregård, der den tidens hållkarl var känd för ett
visst lugn i utöfvandet af sin befattning. Jag studerade dagboken och
kände liksom en hemlig afund, då jag i kolumnerna upptäckte en trea.
En som reser med tre hästar måtte också ha ett riktigt beqvämt och
täckt åkdon - den der gynnaren sitter som i en kammare han och
behöfver inte frysa det allra minsta; ty till den der täcksläden hör
äfven en varm, lätt och mjuk pels, det förstås. Hvarför har nu Gud
delat så underligt, att somliga ha täcksläde och andra måste åka i en
liten bondho, att somliga ha mårclpels och andra måste frysa i en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:56:44 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadambsn/1/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free