Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gubben Lundman och hans vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gitbben Lundman och hans vänner. 377
men, ser du, jag skall dö lugnare, om jag vet, att du håller af. mig,
älskar mig, som om jag hade varit din man.» Så var det. Hon var
enka, och en enka, som visserligen ej gifte om sig.’
Alla sutto i tysta tankar, då de plötsligen fingo höra Lundman i
sin kammare sjunga:
»Kapteinen han kicke ur vinduet ud,
Ack hör! ack hör hur det dundrade,
Jeg tykte mej höre lyden af skud,
Ja sikkert elfve hundrede,
Ack hör! ack hör hur det dundrade.»
»Vinbuteljerna!» ropade Maria, »vinbuteljerna, som fader
Lundman fick af Olof i julas och som han aldrig nänts smaka.»
»De skyde ej med fingerböller,
Ack hör! ack hör hur det dundrede,
Gå hen og hente löjtnant Möller,
Med sine elfve hundrede.
Ack hör! ack hör hur det dundrede.»
sjöng Lundman med oredigare röst.
»Det är hans enda visa», sade Maria. »Jag glömmer aldrig, då
han kom på gatan och sjöng den sången. Nu sjunger han, nu har
han hjertesorg.»
Ganska riktigt. Lundman, som bar lyckan så väl och olyckan så
illa, hade druckit ur Olof Linds vinbuteljer, till dess han sjöng och gaf
sorgen på båten.
Men andra dagen sjöng han icke mera. Han låg der matt och
blek, och då man sökte trösta honom, sade han blott: »åh, det är
bara lappri. När jag rätt tänker efter, så har jag icke långt igen, jag
heller.» Han aftynade småningom. En och annan gång begärde
han af sitt vin. Han drack och mumlade sedan, halfslumrande, sin
gamla visa:
»Ack hör! ack hör hur det dundrade.»
Länge sedan, redan på bröllopet, hade han deponerat sin
förmögenhet åt Maria. Erlingsson hade gifvit Amalia en summa i
testamentet, »på det att mamsell Amalia Stenman må vara oberoende».
Allt det öfriga och fabriken fick Olof Lind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
