Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 Berättelser, skizzer och noveller.
slog en knyck på nacken; »det är obegripligt, huru oförskämd en
sådan en kan vara.»
s Och nu är hon en hel dam», fortfor mamsellen, »och nyttjar
hatt, gubevars! liksom en sådan en ej kunde nyttja mössa och stycke;
och inte nog dermed: majoren lärde henne tyska och engelska och
till och med taljenska, eller italienska, som det också kallas; men hvad
händer: när presten kom hem (han skall ändå se ut, som om han
kommit af bättre folk, och predikar rätt bra, den der karlen, fastän han
är simpel), så blef han missnöjd rned, att mamsellen hans hade fått
för mycket bildning, och trätte och grälade och ville inte ha henne,
fastän hans fosterföräldrar nödvändigt ville det; ty hur det var, så
hade det der nicktrollet smilat in sig både hos majoren och fröken;
men Ludvig kände henne bättre, så att han ej tog henne, när han
såg, att han inte var tvungen att gifta sig med henne.»
»Huru, tvungen, säger mamsellen?» frågade litet hvar.
»Åh ja, det glunkades både hit och dit hvad som kunde vara
orsaken till hennes hastiga resa från Stockholm - det såg misstänkt
ut», tillade mamsell Gallsten, blinkande med ögonen.
»Ack, hvad ändå det är ömkligt, när en prest slår sig i slänger
med sådant patraskb suckade kaptenskan von Påsken; »han är ändå
en af ordets tjenare.»
»Ja, min goda kaptenska!» sade borgmästarinnan, »allt det der
kunde den dåraktige major Pistol s värd vänta sig förut, jag vet visst,
att han blef varnad.»
»Ja, det felades icke», sade rådmanskan. »Min man sade honom,
att han skulle bara få otack till lön; men han brydde sig ej om hvad
klokt folk sade, utan följde sitt eget hufvud, och nu har han det, som
han har det - som man kokar, får man supa.»
»Sina gerningars frukt får man uppskära!» suckade kaptenskan,
som ville anses för något heligare och bättre än de andra.
Ludvig satt åter i lugn på sin lilla kammare och fördjupade sig.
i sina böcker. Det var ett litet trefligt rum der han bodde; en
fullklädd bokhylla, några taflor af erkändt värde; der borta i hörnet,
af-lägsnadt såväl från kakelugnen som dörren, stod pianot, dervid soffan,
och framför det arbetsbordet, Ludvig hade nyligen hemkommit från
sitt julbesök hos fosterföräldrarne på Lillhamra. Det hade varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
