Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 Berättelser, skizzer och noveller.
»I Maria församling», blef svaret.
»Men hvarför går ni ej då till en af edra egna prester? Han hör
ej till min församling.»
»Ack jo, kom!» bad gumman; »han bad mig gå till er, det var,
mente han, den enda prest han ville höra; herrn skall veta att karlen
i sina dagar varit en Öfvergifven sälle; men nu håller han på att dö,
och. han ber.»
»Det är nog», yttrade Ludvig; »jag följer er.»
Qvällen var mörk, kölden skarp och vägen lång. Ändtligen voro
de framme, och Ludvig insläpptes i ett halfmörkt rum, der han hörde
en menniska pusta och klaga.
Har ni sett någon dö? har ni stått bredvid någon dödssäng? Har
ni sett denna sista kamp, som förestår oss alla, då pulsarne slå, än
nästan som de skulle stanna, än öka hastigheten, liksom de ville skynda
undan för döden? Har ni aftorkat kallsvetten på en döende? hört
hans sista hviskande bön om nåd och kärlek? Har ni sett hans
leende? Döden kommer alltid med ett leende på lapparne; det är
blott bröstet, som suckar ut lifvets sorger.
Gumman framsatte ett ljus bredvid sängen och lemnade rummet,
skenet föll klart på den kampandes ansigte, som var blekt, utmergladt;
men ännu brann der eld i de insjunkna ögonen, ännu hvälfde sig
tankar inom den breda pannan; snart, snart skulle allt vara förbi.
»Ni har bedt mig komma»,, sade Ludvig och satte sig bredvid
sängen, »jag har kommit till er för att fullgöra min pligt som Guds
tjenare.»
»Tack, herre», sade mannen med mer styrka än man kunde
förmoda; »tack, herre! Ni skall veta», fortfor han afbrutet, »att jag varit
en dålig menniska i mina dar - och ej mycket brytt mig om prester
och bibel; jag tvärtom gjorde gäck af begge delarne och gick ofta i
kyrkan för att endast få något att skratta åt, om jag märkte någonting
underligt hos presten; - men jag hörde en gång på er, och från den
stunden föll liksom fjäll från mina ögon - ni talade ni, ej bättre än
andra - men ni sade det med mening, det kom ur ert hjerta och
träffade mig - ni såg så kärleksfull ut, så god - och jag ville ännu
en gång se er i ögonen, innan jag dog.»
»Om jag kan trösta», sade Ludvig, »så är det icke mig, utan
Herran ni har att tacka derför; det är han som talar genom mig och
ber er att uppriktigt bekänna edra synder. Har ni något på hjertat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
