Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strumpväfvarens barn. 543
»Joho», pustade en liten tjock herre, som med möda höll sin
långa amazon under ena armen och på den andra bar hennes
vidlyftiga schal.
»Ack ja! hennes nåd tänker alldeles som jag och Griberg - är
det inte så, lille Griberg?» yttade den fina damen, som gick vid hans
sida.
»Jo visst; det är någonting romantiskt i det der; men i alla städer,
der man gör anspråk på något trefligt lif - och vår stad, fastän ännu
liten, bär frö inom sig - har man en publik promenad, der man
kan köra med ekipager och således promenera ogenerad af en hop folk,
som - förlåt, har hennes nåd sett monumentet efter min salig far?
det är detta hus.»
»Oh! gudomligt vackert, en skön idé - hvad är det för en
gudinna? - det är så mörkt.»
»Det är en grupp, föreställande tacksamheten, som leder
vetenskapen in i odödlighetens tempel; precis samma basrelief, som finnes
på Pére la Chain i Paris öfver en berömd vetenskapsman, jag mins
inte för ögonblicket namnet.»
»Oh, det är charmant, min bäste fabrikör - eller hvad tycker
clu, min vän? - Albert, du ser väl tacksamheten?»
»Jaha, jaha, det är den der i långa kjorteln», pustade den fete
mannen.
»Nej, det tror jag är vetenskapen, eller hur, herr fabrikör, är det
tacksamheten ? »
»Tacksamheten, ja, jag tror, att det skall vara tacksamheten. Se,
min bästa hennes nåd, tacksamheten kan tecknas på många sätt.»
»Men idén är förträfflig. Förlåt, herr fabrikör, salig pappa var
således vetenskapsman ? »
»Ja, jaha, han hade studerat på apotek, men fortsatte icke,
fastän han hade, efter hvad man sagt mig, ganska solida kemiska
kunskaper.»
»Ja, derom är jag säker», inföll hennes nåd; »men jag kände
honom visst, jag var som flicka här i staden.»
»Herre Gud!» pustade mannen, »gamle herr Griberg gjorde i
ättika, jag mins honom mycket väl.»
»Ack! gjorde han i ättika, då fabricerade han också myrättika,
som salig tant gned på tinningarna mot hufvudvärk; åh då mins jag
honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
