Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S^o Berättelser, skizzer och noveller.
Nå, tänkte jag, med sämre har jag talat. »Hvarför suckar du?»
frågade jag.
»Ser ni, min herre», sade stolpen, »telegrafstyrelsen har i sin
onåd stält mig midt i en kärrpöl; jag står med foten djupt i dyn,
ompackad med sten och skräp; här står jag med stöttor, liksom jag
ej kunde stå af mig sjelf, om jag fått en annan plats. Ser ni», tillade
han, »huru orättvist deladt: jag i ett kärr, min arme granne likaledes,
en hel rad olyckliga, dömda att stå lågt; och de der borta, precist
likadana stolpar som vi, ej en hårsmån bättre, se huru de höja sig
uppför den der backen, huru de andra fått sin plats der i ängen, och
der oppe på högsta höjden, den der som står så nära himlen, fritt
och torrt, och högmodas. Är det rättvist?»
»Nej, visst icke. Er belägenhet är i sanning omvexlande», blef
mitt svar; och jag gick linien fram. Hela den förnedrade linien
mumlade och suckade. Jag gick uppför backen.
»Herre!» sade en telegrafstolpe, som stod på sluttningen, »tycker
herrn, att det är skick och skäl att ställa mig så här på sneda backen
midt i ett stenröse? Jag står nog högt att se några stackare under
mig, men ändå, hvilken rad öfver mig! Är jag ej så god som de?»
Längre fram på höjden af kullen stod den lycklige. Han skrattade
bittert. »De der narrarne afundas mig, och här står jag utan skydd
för stormen, utan stöttor, utan någon granne, med hvilken jag kan
spraka som kamrat och vän; på begge sidor om mig går linien nedåt,
alla afundas mig.»
»Ja, det är sant», sade jag i förbigående till den upphöjda
stolpen och gick vidare. Öfverallt klagan. Slutligen blef jag förargad på
de dumma stolparne. »Hvad ville ni att telegrafstyrelsen skulle göra?
Skulle den ställa er alla på samma ställe, i en klunga?»
»Ja, det hade varit rättvisa; vi äro alla lika goda stolpar, precist
samma träslag, tillyxade af samme mästare.»
»Men då hade ni också varit onödiga, ty då hade ni ej
tillsammans utgjort stödet för en telegraflinie.»
»Det gör oss detsamma.»
»Ser ni, gode vänner», återtog jag försonande, »genom den der
tråden, som är spänd mellan edra enfaldiga hufvuden, gå tankar,
snabbare än blixten, öfver verlden; dessa tankar tillhöra ej er, utan
dem, som äro klokare, visare och bättre än ni; och ni arma, så olika
lottade telegrafstolpar äro endast de som bära tråden, genom hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
