Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår nästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Emma sprang dit. Der stod den blomman hon vattnat med
dess syskon, och alla buro stora friska bär och liksom erbjödo sin vän
att plocka dem. Och Emma plockade många bär och blef läskad,
mycket bättre än af endast vatten.
»Det var snällt af dig», sade barnet och strök med sin hand den
lilla gröna växten, som nu gifvit henne sina alla skatter, alla sina bär.
»Du talar med smultronen», smålog modren; »hvad sade de dig?»
»Just ingenting, mamma; men nu vet jag, att smultronen äro min
nästa; de hafva lönat mig och läskat mig, liksom jag läskade dem, de
hafva gjort mig det jag gjorde dem; men gifvit mig mångfaldigt igen.
– Ser mamma, så är det ändå. Blommorna voro ändå – »min nästa».»
Så länge hjertat är bottenrent, är allt lefvande vår nästa; först
när det kallnar, blir ringen mindre och mindre, och slutligen stå vi
der ensamme. Nej, barnet hade nog rätt; äfven den lilla bleknande
blomman kan löna en välgerning, då den kommer från ett godt hjerta.
Det goda har alltid sin lön. Låtom oss aldrig blifva så öfverkloka,
att vi förakta någon eller med liknöjdhet se något lida, som, liksom
vi, hafva att tacka den kärleksrike fadren för sin tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
