- Project Runeberg -  Berättelser, skizzer och noveller / Andra bandet /
617

(1889) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från mina informatorsår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minnen frän mina informator s år. 617

»Högst märkvärdigt, min bäste magister, att jag - jag, som genast
från pojkåren kom in i det praktiska, ändå utfunderar ett och annat,
som kan vara nyttigt för landet. Se magistern, bland annat så -
förstår magistern sig på tegel?»

»Nej, ej betydligt.»

»Det är verkligen någonting högst vigtigt - en upptäckt, som
kommer att nedsätta tegelpriset och göra, att man om femtio år
härefter har idel stenhus i hela Sverige. I morgon skall magistern följa
med mig till Trångskalla, der vi godsegare i häradet sammanlyst en
sammankomst såsom förberedelse till landtbruksmötet. Min vän här
borta, tjocka Knottersten, har uppfunnit en inventiös plog - en plog,
som plöjer, harfvar och välter på en gång - en stor uppfinning, om
bara den vore möjlig att få fram i allmänna opinionen, ty den
fördrifver ogräset totalt. Vi alla possessionater skola dit - det skall utdelas
premier för oxar och andra kreatur, hållas föredrag - jag skall hålla
ett; kan magistern gissa?»

»Jo, om tegel.»

»Riktigt! om tegel - och hvarutaf?»

»Af lera, kan jag tro.»

»Jo, deri ligger just det fina. Jag har upptäckt sättet att göra
tegel af jäslera» - brukspatronens ögon tindrade af glädje - »af
jäslera! hör magistern! - Men nämn ej ett ord derom för
fruntim-merna - de förstå ej våra göromål. - Tyst, nu kommer svärmor,
det hostar der ute.»

Fru rådinnan steg in. Det var ett litet fruntimmer, ungefär
jemn-årigt med brukspatron, sin måg, och en af dem, som ha ögonen med
sig. En skarp, tunn näsa klyfde väg i luften för ett kantigt ansigte
med tunna läppar, lång haka och deruppå en vårta.

»Jaså, du sitter här, du, käre Socius», sade hon. »Älskade måg,
din stackars hustru! ...»

»Hvad - hvaba - är Lina sjuk?»

»Sjuk? skall ett känsligt fruntimmer nödvändigt vara sjukt för att
intressera männen ? - Ja, hon har ondt i hufvudet.»

»Hm! har hon det? Då skall hon lägga kallvåta omslag.»

»Vill ni döda mitt barn?»

»Nej bevars, kallvåta serveter, mamma lilla.»

»Nej, så länge jag lefver, skola mina barn icke underkastas en så
barbarisk behandling; att lägga kalla serveter på ett sensibelt fruntim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadambsn/2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free