Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III och Klock-Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begapad ändå; alla, som resa här förbi, ska’ kantänka in och se på
lille Jacob och hans konst-ur, och så är det, med respekt sagdt, äfven
med kungen. Men jag tänker: när hvar och en sin syssla sköter, så
går allt väl, ehvad oss möter.»
»Du har rätt», sade Gustaf, litet stött öfver jemförelsen; »men,
hvar är ditt konst-ur?»
»Jo, det hänger här, Hans Majestät.»
»Nå», sade kungen, »jag ser du skrifver vers, nästan hela taflan
är full af rim – låtom oss se:
»Hör klockan slår,
och tiden går –
den får ej gagnlös ila;
för kung och slaf
det fins en graf,
der de som bröder hvila.»
»En vacker vy, i sanning!» sade Gustaf och vände sig från uret,
utan att vidare bese detsamma. Rimmet öfver »kung och slaf» och
»graf» hade ej behagat honom. Konungar vilja ej gerna blifva
erinrade om, att de äro menniskor; sjelfva döden hafva de klädt ut till
hofman; de beqväma sig ej att dö som andra, och vilja nödvändigt
vara »högstsalige», då de öfrige titlarne måste lemnas åt efterträdaren.
»Huru gammal är du, Jacob?» frågade kungen, efter en stunds tystnad.
»Jag är född anno 1746», var svaret.
»Nå! jag må säga», fortfor Gustaf, »hvilken dag då, min vän?»
»Den 24:de Januari», svarade urmakaren.
»Hvad tycks, Armfelt! år och dag lika med mig sjelf; det här
besöket var ej blott för rö skull. Min käre Jacob, du är mitt årsbarn,
och du bör derför ha ett minne af mig; se här!» Gustaf lemnade
nu Jacob en dyrbar dosa, med sitt porträtt på locket: »ett minne af
din kung! Farväl!»
Konungen gick och sade till Armfelt, under det han återvände
till vagnen: »denna händelse påminner mig lifligt hvad gamla
grefvinnan Tessin berättade en gång i vår barndom, nemligen att
allmogen har ett skrock, att de barn, som födas på samma dag, skola
hafva något gemensamt. En parallel mellan mig och vår vän Jacob vore
intressant nog.»
»Den är lätt att finna, Ers Majestät», sade Armfelt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
