Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vi och vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77§ Berättelser, skizzer och noveller.
rades ingenstädes. Allt sant är helgjutet; det finnes ingen enda
verklighet, som ej för sig utgör ett helt, en egen bild, en egen företeelse;
men det osanna lefver endast på lån, är ett plockgods, som ej
egentligen är något annat än en depot för inkompletta, splittrade sanningar.
Detta är också förhållandet med karakterer, som ej äro hvad de
borde vara, sanna och naturliga; sådana lynnen låna en dygd här, en
talang der, en känsla från den ena och en tanke från den andra och
sammansätta deraf en mosaik, som massan beundrar, men som i värde
och vigt aldrig kan mäta sig med en malmstuff, den må vara jern
eller guld; ty den består intet prof, utan att dess färger ändra sig,
då deremot malmen just i profdegeln visar, hvilken han är.
Den praktfulla planlösheten i baronens rum var blott en
afspeg-ling af den praktfulla planlöshet, som rådde i hans själ. En lika skön
som enkel prydnad bar baronen på venstra handens ringfinger; det var
en förlofningsring, som bevisade, att han fästat sig för lifvet vid en
qvinna, eller åtminstone att hon fästat sig vid honom.
»Jag har således lyckats», yttrade han vid sig sjelf; »qvinnan är
besynnerlig, men allra besynnerligast, när hon fordrar allvar och sanning;
det är en af dessa romantiska idéer, som man får förlåta dem.
Egentligen är hon dock en lekdocka, en varelse, som kommit hit för vår
skull, för att lätta våra bördor och glädja oss under våra hvilostunder
från vigtiga värf, som gripa in i tidens gång. Jag är ändå», tillade
han efter några ögonblicks betänkande, »jag är ändå en säker
men-niskokännare; jag fann, att Augusta lutade åt den der åsigten, att hon
ville och skulle veta sanningen och höra uppriktighet; ha, ha, ha! En
skön qvinna begärde af Jupiter, att han skulle en gång visa sig för
henne i all sitt gudamajestät; han gjorde det, och hon dog. Så är det
med qvinnan och sanningen; de vilja höra den, och få de höra den,
så dö de som qvinnor och blifva halfkarlar, om icke rent af intet.
Men jag gissade rätt», tillade han med ett förnöjd t, illparigt leende,
»jag förstod ganska väl, att Augusta ej kunde underlåta att begagna
sig af en maskerad för att få höra sanningen, och jag bedrog mig så
mycket mindre, som jag nästan viste hela saken förut genom
kammarjungfrun. Också lyckades jag. Jag lyckades genom en klok, en slug
beräkning, som verkligen ingen annan förmått uttänka och ännu mindre
genomföra.»
Baronen stannade i rummet och blickade stolt och förnöjd genom
filen af sina praktfulla rum. »Det är dyrt att vara gunstling hos en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
