Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
docka. Hon skall vara fri, på del att hon må blifva
stark och lycklig. Också är vår flicka en riktig
yr-hätta; men hon skall väl någon gång njuta lifvet —
den tiden kommer väl”, tilläde frun suckande, ”då hon
får lida.”
”Jag anhåller”, svarade mamsellen, något förlägen
öfver beskaffenheten af sin nya befattning, ”att få veta
mina pligter.”
”Edra pligter”, upprepade frun, och ett fint,
melankoliskt smålöje flög öfver hennes matta drag, ”äro
lätta och svåra, allt som ert eget hjerta är beskaffadt.
Kan ni vara vän med en sjukling, för hennes skull
förneka er en mängd njutningar, som tillhöra er ålder,
och ändå vara hennes vän, derföre att hon är
tacksam, då är er befattning lätt; men tvärtom —”
”Nej, icke tvärtom, hennes nåd”, sade Lotta och
fattade den sjukas hand, ”ej tvärtom. Jag kan vara
er vän, ser’ ni ej det på mig?”
”Jo, jag tycker så”, sade majorskan; ”välkommen,
ännu en gång välkommen!”
Majorskan Ankarklo klandrades af alla menniskor.
Hon var en af dessa olyckliga, som verlden kallar för
inbillningssjuka. Det är en olycklig sjukdom; men lika så
säkert en sådan, som alla andra. Hvarifrån komma då
dessa mörka tankar om sjukdom och död, detta
upplösningstillstånd i menniskans sinne, som förstör hvarje
hopp i dess första brodd och injagar fruktan för
framtiden? Hvarifrån kommer den, om ej från en verklig,
en djupt dold sjukdom; från ett ännu outredt, men
likväl verkligt lidande, som läkaren benämner med
tusende namn, utan att ändå kunna säga hvari det
består. Öfverspänning af nerverna, inbillningar och en
mängd andra namn gifvas åt denna sjukdom, som man
påstår kunde botas blott genom en fast vilja, om ej
sjukdomens natur förbjöde en vilja. Då man hör
folket ropa ve öfver en inbillningssjuk och skratta åt hans
lidande, borde man säga dem: dömer ej, så varden
icke I dömde! Vanligen angriper denna sjukdom
qvin-nans fina organisation; den är lika ofta ett symptom
till något missförhållande i lifvet, något som aggat så
länge på själen, till dess hennes tvillingbroder kroppen
blifvit sjuklig; det härleder sig från missförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
