Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bringar, och lät flickan få kasta en blick in i naturens
härliga, aldrig hvilande verkstad. Dessa kunskaper
hade majorskan sjelf ej lärt i sin ungdom, och om
hennes man ej så beständigt lemnat henne ensam, hade
hon ganska säkert ej kommit så långt i historia och
geografi, uti de enkla grunderna i fysiken och
jordkunskapen, som hon nu hunnit; men då hon var
ensam läste hon, och hennes romantid var förbi; hon
läste således böcker, som kunde gifva näring åt
hennes forskningsbegär, och majorens historiska bibliotek,
Eulers bref och Buffons naturalhistoria voro källorna
för hennes kunskaper. Dessa meddelade hon nu i sin
tur åt sin dotter; hon fann sig sjelf så outsägligt
lycklig, då hon trodde sig förstå en enda punkt i
skapelsens mening, att hon gerna ville meddela sitt barn
förmågan af en sådan fröjd.
Mamsell Åkerlind fick äfven lära sig mycket af sin
vän; ty småningom fick äfven hon en helt annan åsigt
af den verld, som omgaf henne. Romanens falska
skimmer slocknade, då hon såg menniskoslägtet i
historiens skarpa dager, och de öfverspända känslorna
svalnade, då hon började inse huru sammanhängande
och konseqvent naturen gick sin väg fram och då
illusionerna, som förut gjort jorden till ett drömland,
bort-föllo, och en skön, helgjuten, men förut aldrig anad
sanning stod framför henne. Det finnes en kurs i
verldserfarenhet, som qvinnan så sällan upphinner och
ofta ej ens anar, nämligen förmågan af logik i känsla
liksom i tanke. Det finnes likväl en naturlig, en logisk
regel, efter hvilken våra känslor böra utveckla sig, om
de ej skola sväfva inom fantasiens och illusionernas
gebit. Det är menniskor som ej ega denna förmåga,
som klaga öfver att se sina drömmar tillintetgjorda,
sitt mest lysande hopp störtadt i gruset. Nå väl, hade
de känt i en logisk följd, så hade de aldrig drömt och
aldrig hoppats på det omöjliga; de hade fordrat mindre
och fått mer af lifvet, då de nu gjort tvärtom och stå
der bedragna. Det finnes kanske intet som så mycket
tyglar öfverspänning af känslor, som en vidsträckt krets
af vetande, ty småningom bildar sig den öfvertygelsen,
att lycka och olycka äro naturnödvändigheter, som
komma och gå liksom regn och solsken, efter vissa
Guvernanten, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
