Samlade skrifter / 1. Genremålningar / 8 (1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grannflickorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II.

GRANNFLICKORNA.

Hvar och en får arbeta och sörja för sig,
så får jag och ni äfven.

Om någon af herrskapet händelsevis om nattetid reser genom vår
lilla stad, kan man ej undgå att bemärka ett stycke af gatan, som
är väl och slätt stenlagdt, hvilket, sanningen att säga, icke föröfrigt
är händelsen. Detta kännetecken får man på stället hela dygnet
om, men kommer man på dagen, så ser man tillika ett stort och
vackert hus med två vackra våningar för «folk» och en liten
tak-skäggsvåning för «folket»; — ty äfven i vår stad gör man skillnad
emellan dessa båda saker. Bredvid det stora huset ligger en liten
envåningsbyggning med små rutor och «eldfarligt tak», som
brandsynen hvarje år sätter i sitt syneinstrument. För icke så många
år sedan var grannens ej större och hade lika små rutor; men det
var de första åren herr Smoer var sin egen och dr ef handel, och
gamle svarfvaren Hjulström var då lika behållen som han. Båda
grannarne gifte sig ungefär vid samma tid, och i begge kojorna
befunno sig några år derefter två flickor, som hade sin mötesplats
på bakgården och sin passage genom det gamla brädplanket, som
skiljde herr Smoers och svarfvaren Hjulströms territorier från
hvarandra. Barneh lekte och anade icke, att herr Smoers sill- och
snustunnor, hans torrflsk och hans kattun en gång skulle göra slut på
deras joller. Det gick likväl så. Det dröjde ej många år förrän
herr Smoers bod var full af utländska varor, som, till trots för all
verldens tulltaxor, voro ostämplade, och snart nog byggdes ett
väldigt magasin, der det gamla planket förut stått, och vägen mellan
de begge barnen stängdes. Likväl fortfor ännu deras vänskap,
och lilla Regina Smoer fick ibland gå in till Hjulströms Johanna.
Men den gamla byggningen åt gatan refs ner, en väldig stenfot
lades och det nya palatset uppsteg likt ett féslott. Fru Smoer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>