- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
9

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grannflickorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fick en egen våning, gjorde visiter hos gamla friherrinnan på
Kruke-hof och mottog visiter af sjelfva borgmästarinnan. Medborgares
»förtroende» regnade öfver herr Smoer; han satt i alla kommittéer,
blef rådman och hade äfven röster till riksdagsman, fastän han ej
mottog kallelsen. Med ett ord: Smoerska familjen var blifven en
verklig familj, och lilla Regina fick ej mera leka med svarfvarens
«flickunge». De voro nu 12 år, de små flickorna; vackra barn
begge, lyckliga och naturfriska; men Regina fick sig ett fortepiano,
som mamma Smoer ofta i misshugg kallade portefiano, och en
guvernant från Stockholm. Lilla Regina fick lof att läsa franska och
plugga i sig hela Stridsbergs grammär och fick snubbor, om hon
ej,explicerade efter ma bonns tycke eller om hennes små knubbiga
fingrar icke ville räcka öfver octaven. Lilla Johanna deremot satt
i kojan och läste på katechesen och stickade snällt sin strumpa
och hjelpte sin mor att skala potatisen till middagen. Mot julen
måste Regina sitta uppe halfva nätterna för att på stramalj utsy
en scen ur grekiska frihetskriget, till julklapp åt la chére mére, som
aldrig hört talas om Grekland och i konstverket ej såg annat än
ett klotter af granna färger. Johanna deremot sydde åt sin mor
en redikyl eller påse, som skulle tjena till gömställe för slantarna
under modrens marknadsresor, och förfärdigade till och med en
stickad harullsväst åt sin far — ett mästerstycke, som hjertligt
gladde den lilla och lockade ett par tårar i både fadrens och
modrens ögon om julaftonen, under det att fru Smoer med en
kännaremin bedömde den vackra tapisserisömnaden och gjorde
anmärkning öfver att sabeln var för mycket krokig för en af figurerna;
en anmärkning, som lockade ett par tårar i lilla Reginas ögon.
För att glädja barn, måste man vara barn sjelf, måste aflägga
detta konstlade allvar, som betyder så föga, men hvilket som en
vintervind susar genom barnets lustgård och dödar dess blommor.

Efter denna lilla beskrifning kan jag med godt samvete hoppa
öfver några år till dess flickorna äro giftasvuxna. Regina var då
en stolt skönhet, vek och fin och med ett visst förnämt drag kring
den sköna munnen och öfver den höga pannan. Johanna deremot
var ej skön, men vacker som en dag med blomstrande kinder och
svällande läppar, som då hon log voro förtjusande.

Hos numera kommerserådet Smoer var vid den tiden en hög
umgängelse. Adliga ynglingar i alla sorters uniformer strömmade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free