Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grannflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parat sig, syntes härvid i de ungas ögon uti nägra tårar, men
vemodet hade nästan öfverhanden vid grannskapet emellan döden och
kärlekens lycka.
Den fattiges lif är en fortsatt strid, och hvad gör det honom,
om han stupar och när han stupar, innan eller sedan han eröfrat
sin trofé — hur det går, faller han med äran. Presten kom, och
vid kaffet fick han veta förlofningen mellan de unga tu — «det
väntade jag icke här», sade han; «inne hos kommerserådets är stort
kalas, ty mamsell Regina skall äfven förlofva sig i dag; här är
således en sådan högtid i begge husen, men firad på olika sätt: här
med böner och suckar till honom, som allt godt sänder och sist
en salig död, fader Hjulström! men der uppe med en stor fest,
der man föga tänker på Gud.» Johanna satt der med nedslagna
blickar och mindes sin fordna lekkamrat, såg det lilla glada barnet
krypa igenom det gamla planket och leka in i svarfvarens lilla
täppa, och nu gjorde hon en jemforelse och tänkte på
kammarherren Jules och suckade: »stackars Regina!» och kastade en glad
blick på sin fästman, den hederlige Lindgren.
Der uppe i det stora huset voro nu gästerna samlade;
Regina, klädd som dagens drottning egnade, mottog allmän beundran
och hyllning, Jules var förtjusande i sin uniform med den stora
nyckeln på baksidan, hela verlden sade: «hvad den vackra Regina
är lycklig», och Regina trodde det nästan sjelf, då hon visade
damerna de dyrbara fastmanspresenterne, som lågo upplagda på
ett bord. f
Fru’ kommerserådinnan var glädjen sjelf, och rådet hade för
tillfället bortlagt sifferminen och var en artig värd. Sjelfva den
hederlige herr Trygger, tyst och sluten, det är sant, men klädd i
nya svarta kläder, hvartill han af kommerserådet fått sig fem alnar
af Wetterlings och Yougts, stod med händerna på ryggen borta
vid kakelugnen; hvad han tänkte vet hvarken Freja eller skalden
och ännu mindre »I som älsken», men det är troligt, att han
ansåg den ståtliga förlofningen ungefär som ett håfven och tyckte
att glädjen smakade liksom sjödrucken.
Med den gunstige läsarens ^tillåtelse (det är väl endast en
ar-tighetsformel, men föröfrigt lika god som många andra, ty jag gör
likväl i det fallet hvad mig behagar), med herrskapets tillåtelse
således, hoppa vi öfver några år och införa herrskapet — med för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
