- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
19

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grannflickorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tor och Skråköpings posttaxa; men på kontoret sitter en gammal
postskrifvare och sköter posten; herr baron och kammarherren samt
postinspektoren går saUan dit, postverket roar honom icke
synnerligen, lika litet som andra Sysselsättningar, utom den att spela vira.

Herr baronen sitter just midt i ett parti, då man aumäler att
en handtverkare vill tala vid honom; —baronen gick ut något
förtretad. — «Jaså, det är ni, Lindgren, hvad vill ni ? jag tar ej mot
bref, gå på kontoret.» «Nej, herr baron, jag gick hit för att bedja
herr baron att få låna 20 riksdaler på Qorton dagar; min gosse skulle
i storskolan och skall ha en hop böcker och nya kläder, och jag
får ingenting in, ty herr Trygger, som mest tar svarfrade saker
utaf mig och skickar af, har inga penningar inne, sade han, utan
visade mig hit.» «Jaså, Lindgren!» svarade baronen, «jag begriper
for det första inte, hvad er pojke har i skolan att göra?» «Jo,
herr baron, han har så lätt att läsa.» «Jag», ropade baronen
något hetare, «säger att handtverkares barn böra. bli haodtvevkaire,
och att det är ett sjelfsvåld att göra dem till läskarlar —
dessutom begriper jag inte hur ni kan vara dum nog lemna edra
varor till herr Trygger, som ju är fattig som en skåpråtta, och
dessutom får jag säga er, att jag lika litet kan som vill hjelpa er med
lån. Ni skall arbeta, kära Lindgren», tilläde han något mildare,
«och vara försigtig till hvem ni lemnar varor; så kan ni hjelpa er
sjelf och behöfver ingen annan; hvar och en får arbeta och sörja
for sig, så får jag och ni äfven; — adjö Lindgren!»

Baronen aflägsnade sig, men Lindgren stod ännu qvar; icke
synnerligen modfälld, men pm jag får uttrycka mig, som det var,
uågot skamflat; — det är frågan, om det var å egna eller barons
vägnar.

När vår hederlige svarfvare kom hem, sade han blott: «hör
du Johanna, nu är baron lika stor, som han förr var; han rådde
mig att arbeta och spara, som han sjelf gjort.— han måtte hafva
dåligt minne — det är just att skratta åt»; men Johanna
skrattade icke; hon blott suckade: »stackars Regina!» och föll sin man
om halsen och sade: «nå i Guds namn, låt gossen då blifva
svarfvare liksom du; jag hade väl hoppats att han en gång skulle
kunna bli prest och förkunna Guds ord; men en sedlig menniska
är alltid och allestädes en förkunnare och vittne af Guds
rättfärdighet. — Gud låte gossen bli som du, Lindgren, och allt skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free