Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Grannflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan Lindgrens råd — så gick jag hit och — ja det är väl litet,
men Lindgren mente så väl, och om nådig frun ville ta emot den
här syakrufven från Lindgren och den här harullschalen af mig,
så skulle vi tycka mycket om’et.»
Det svåra ärendet var uträttadt, och hon framlemnade de
obetydliga gåfvorna, tydligen förlägen, i fruktan att den fordna
lekkamraten skulle finna sig sårad. Detta var likväl ej händelsen och
är det sällan, då en underordnad hjelper den nödlidande rangen.
Det upptogs blott som en gärd af vördnad, ej af medlidande;
Regina fann ganska naturligt, att Johanna sökte att återknyta gamla
minnen och ansåg gåfvorna blott som ett sätt att öppna
underhandlingen; det måste smickra en svarfvarehustru att få gifva sina
obetydligheter åt en friherrinna och kammarherrinna. «Tack, kära
Johanna l» sade derföre Regina, förnämt småleende, »jag mottar
gerna edra små skänker; ty de komma af godt hjerta.» «Ja det
skall Gud veta», sade Johanna och en tår stod klar mellan de
långa ögonhåren, »det vet Gud, att det är af godt hjerta, det är
kallt i vinter och ingenting är varmare än en stickad harullschal.»
Friherrinnan hade bott hos herr Trygger ett helt år, då han
en vacker dag kom in till henine med ett öppet bref i handen.
Få hans stela drag såg man mot vanan en skymt af glädje, och
han rätade upp sig något, då han närmade sig friherrinnan, som
satt och sydde framför den Lindgrenska syskrufven. »Jag får
lyckönska er, min goda friherrinna», började herr Trygger; «ty ni är
åter i så der goda affärer, och er man har genom olyckan blifvit
vis. Baronen skrifver nemligen, att han i nästa konselj blir
utnämnd till postinspektor här efter gamle Wäskberg, som dog i fjol,
och postkontoret inbringar sina små goda fyratusen riksdaler, och
på det kunnen 1 nog taga er fram.»
På det stora huset på storgatan, der den goda stenläggningen
finnes, och som ni således icke kan undgå att observera, sitter nu
en grann tafla midt öfver dörren med inskrift: Kongligtpostkontor,
och i ett af nedra våningens fönster är för allmänhetens
beqväm-lighet en lucka. Inuti förstugan hänga flera taflor fulla med kar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
