- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
25

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Troheten intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i staden, men dock slutligen botad af Mårten i Skrällaretorpet,
som rört ihop något «sattyg till smörja», hvarmed han «balsamerat»
hästen, samt att samme Mårten hade en ypperlig «inksmörja», som
frätte bort «inkar» så stora som knytnäfven inom några dagar: en
sådan der bonddoktor, mente kaptenen, visste mycket mer än de
der vettrinärerne från Stockholm, både om kreaturs- och
mennisko-sjukdomar.

Efter måltiden sutto de «unga tu» ännu en stund i tysta
samtal. Herre min Gud! tänkte jag vid mig sjelf, hvad kunna då de
der begge hafva att pladdra och tassla om hela långa dagen. Jag
kunde ej då begripa det; men sedan jag sjelf blifvit förlofvad,
förstod jag det ganska väl. Nu, sedan jag varit gift ett halft dussin
år, börjar det åter att blifva mig obegripligt. Onkel Simon och
min tant började snart att blifva sömniga, och gubben menade att
man borde taga tiden i akt och lägga sig bittida; crsömnen före
midnatt är den helsosammaste» och »morgonstund har guld i mun»
voro två reglor, som snart åtskiljde sällskapet.

«Etienne», sade Clothilda, «det blir som vi öfverenskommit, i
vigselringen skall stå, liksom i Katharina Jagellonicas, «ingen utom
döden». — Ingen utom döden kan skilja oss, sade begge, ingen
utom döden; i döden din! med mera, som var af samma innehåll;
se der hela samtalet mellan de älskande.

Etienne och jag blefvo inqvarterade i samma kammare. Yi
hade knappast kommit dit upp och in, förr än min kusins fästman
proponerade brorskål; förstås att jag bockade mig; att blifva bror
med en baron, löjtnant och- kammarjunkare var något ovanligt för
en vice notarie i Svea höglofliga kongliga hofrätt, och som tills
dato inskränkt sina förhoppningar till några kommissioner från
landsorten och ljuspenningar i de åtskilliga verk, der jag var
intagen.

«Nåh, kära bror», sade min nye vän, i det han klädde af sig,
«du blir väl qvar öfver brölloppet? en innerligt söt flicka,
Clothilda; jag måste blifva lycklig med henne; hon är af god börd,
har ett ädelt hjerta. — Fylle! mina tofflor!» — Jag svarade så
godt jag kunde, vi fortsatte samtalet, och allt mer det skymnade
till och allt sömnigare vi blefvo, allt mera poetisk blef min nya
bror och reciterade långa stycken ur alla de skalder, som skrifvit
om kärlek, det vill säga en hel hop; under dessa poetiska utgju-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free