- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
26

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Troheten intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

telser somnade min vän; men jag hade blifvit yrvaken eller, som
konsttermen lyder, uppscherrad af allt pratet.

Etienne’s och mitt ur lågo tillsammans på bordet; deras
pick-ning var haltande och ojemn; jag hade blifvit oroad, och dessa
olika taktknäppningar höllo mig vaken; när man är vaken i
mörker, måste man reflektera, och jag, som var halfvaken, drömde och
reflekterade på en gång. De begge urens rörelse föreföll mig som
tvenne menniskors hjertslag med sin ojemna haltande gång, och
en idé föll mig in, som sedan ofta gjort sig påmind. Oron på
tvenne ur slå så sällan lika slag, och dock var det mästarens
mening att de skulle gå lika, liksom de visa på samma timme; men
tvenne menniskohjertan, tvenne själar, påstår man, skola kunna gå
jemnt, fastän vi veta att den store mästaren velat omvexling i alla
sina skapelser, fastän intet pulsslag slår lika, ingen sommarsky
grupperar sig lika och intet blad är likt det andra. Det var just
ingen idé, passande såsom inledning till ett bröllop, men jag var
icke heller brudgummen, och dessutom blef den alltmera oredig —
den har förblifvit det alltsedan.

«Välkommen, kusin Adam», hörde jag en välbekant
fruntimmersröst bakom mig, då jag några år derefter, fördjupad i
embets-tankar, gick gatan rätt fram i Storkyrkobrinken; jag vände mig
om och kusin Clothilda stod der lifslefvande framför mig, elegant
klädd och med den fryntligaste min i verlden. Jag blef verkligen
något förlägen, ty sammanträffandet var så oförmodadt, och
dessutom var hon ej ensam, ty en gentil ung man, som var militär —
han hade nemligen moustacher, fastän svartklädd — följde min
kusin. — «Det der», sade Clothilda skrattande, i det hon
presenterade mig för den eleganta herrn, »det der är min kusin, notarien
Adam; är det inte så, min bäste? Notarien?» «Registratorn»,
rättade jag. »Register........ hur var det, min gode Adam?» «Regi-

stratorn.» «Registratorn», skrattade Clothilda, «de der civila titlarne
äro ganska komika; herr registratorn, till exempel, eller
referenda-rien, eller hvad tycks om Curator ad litem, eller den lilla nätta
titeln: hr tulldistriktschef-sekreterare; det är i sanning ganska
romantiska titlar. Jag undrar, min goda öfverste», fortfor hon,
vändande sig till sin granne, ohvad mamsell Bremer, eller fru Flygare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free