- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
29

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Troheten intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

själen lefver, dä hon befriar sig. Tonerna mattades, ackorderna
sammansmälte småningom, det blef en slags ordnad sats, full af
klagan; det var ett uttryck af själens sammansmältande med
materien, ty det rent andliga klagar aldrig och sammanbinder icke
hvarken toner eller tankar, det är materien som tänker, då själen
lifvar den; men anden tänker icke, utan blott vet och känner.
Musiken hade tystnat och jag inträdde. Jag såg en lång man sitta
nedlutad med ansigtet i händerna framför fortepianot; han reste
sig hastigt, då jag inträdde; några tårar sutto darrande i
ögonvrårna, han söndertryckte dem våldsamt med fingret och gick emot
mig. «Är det du, Adam», sade Etienne och fattade min hand,
crdu vet ju allt, icke sannt? du vet ju allt?» Jag förskräcktes for
Etiennes utseende, han var ej mer den lefnadsfriske ynglingen, jag
sist såg, hans panna hade blifvit högre, ty det tunna håret skylde
den icke; hans ögon lågo djupt begrafna i sina hålor, och hans
vissnade hand var brännhet och darrande. «Kommer du från
Clothilda? min hustrut» «Ja.» «Hvad säger hon, fann du ännu nå-

gon gnista af kärlek till mig i hennes hjerta?» Jag gjorde en
nekande åtbörd. «Hvad vill hon, hvad vill hon ?» ropade han; «jag
har uppoffrat allt, förmögenhet, ära och heder för hennes skull —
och, Adam, oaktadt alla hennes fel, älskar jag henne ursinnigt,
icke för hvad hon är, men för det hon varit en god, oskuldsfull
sjal, och hon är mitt barns mor. — Ack, Adam! försona oss. Gå
till henne och säg henne, att jag älskar henne, att jag gråter,
gråter blod för hennes skull; hon skall finna medlidande med mig,
som fordom — tror du det?»

Jag fann mig föranlåten att förstöra hans sista hopp; hela
Clothildas ställning, uttrycket af hennes röst, glansen i hennes ögon,
allt sade mig mera än hennes ord, att hennes vilja var oåterkallelig.
Jag utförde mitt uppdrag så skonande som möjligt.

Under min sorgliga berättelse satt Etienne stum, och när jag
slutat, sammanknäppte han mekaniskt sina händer och kastade en
lång, frågande blick mot himlen: «finnes då», sade han vid sig
sjelf, ningen kärlek, ingen trohet på jorden, utan blott deruppe hos
dig, Herre P» I detta ögonblick kom Fylax fram från sitt
gömställe, reste sig sakta upp mot sin herre och slickade ångestsvetten
från hans panna, och den olycklige vaknade: «ack jo», sade han,
sorgligt småleende, <gag gjorde orätt: du Fylax, du åtminstone,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free