- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
31

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Troheten intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ffHvem är den der damen?» frågade en ung man, beväpnad
med en dubbelkikare, en annan, som hade en lorgnett inklämd
mellan näsan och ögat; de begge talande stodo just framför mig
på amfiteatern under mellanakten. «Hvilken?» frågade den ene.
«Den der med guldaxena i cheveluren?» «Nej, den der vackra
menniskan, med ett briljantsmycke, till venster.» «Jaså, det är
friherrinnan Rosenstam.» «Aha!» sade den andre, «är det hennes
adoratör, som står bakom?» «Riktigt gissad t», sade den förre.
Jag kastade ovilkorligen en blick på logen, Clothilda satt der, i
hela glansen af sina förföriska behag, och den unga herrn, i hvars
sällskap jag mött henne på gatan, stod bakom; hennes ögon glänste
af eld och qvickhet. «Se der står hennes man», återtog den ene
herm och pekade långt ner på parterren, »den der i svarta
bonjouren, den der skalliga, bleka anden; man kan i sanning ej undra
öfver att hon ej längre kunde hålla ut med honom; han ser
rasande tråkig ut.» «Men det skall vara en bottenärlig och bra karl»,
sade den med lorgnetten, «en poetisk och känslig själ, han har
till och med skrifvit åtskilligt, som blifvit gouteradt.» «Åhja, men
damerna äro ej nöjda med månskensfurstar eller trånande
cela-doner, hon ser mig icke just så romanesk ut.»

Jag såg nu äfven den stackars Etienne, som stod der med
sin mörka blick oaflåtligen fästad på en punkt i salen, åt en
annan sida än hans hustru satt; han fästade med vilja ögat åt ett
annat håll, och blott då och då såg man huru det .irrade bort till
henne, för att straxt återstudsa. Stackars Etienne, tänkte jag, du,
som fordom utgjorde societetens prydnad och glädje, är glömd och
förskjuten, hela verlden ler åt ditt lidande, och dock lider du
endast derföre, att du älskat henne för mycket................... Det är få

män, som lida derföre, att de älska sina hustrur för litet.

«Se nu, huru den stackars mannen tränger sig ut genom
folkmängden, är han sjuk, eller hvad går åt honom?» sade herrn med
dubbelkikaren. «Han har troligen funnit sig mindre road att se
sin hustru ansigte mot ansigte», svarade den andre.

Etienne trängde sig också verkligen ut ur huset, och jag blef
orolig för honom, då jag i hast uppfångade en af hans kringirrande,
förvildade blickar. Hvad ämnar han? tänkte jag, och tyckte att
min plats brände under mig; ridån gick upp, men jag hörde ej
hvad som sades, jag endast tänkte på Etienne; slutligen blef denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free