- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
34

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Troheten intill döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjukfe bröt tystnaden, i det hän sade: «Clothilda har varit här,
kanske hon ångrar sig; men du kan säga, att jag forlåter henne
allt, hvad hon brutit, blott hon väl vårdar och moderligt älskar
vår lilla flicka; hvarken jag eller hon rådde för, att den ena
älskade för mycket och den andra för litet, att den ena öfverflöd ade
af känsla och den andra var kall; jag har aldrig sett det så klart,
som nu. Jag har», fortfor han, «få vänner; men en ligger
derborta, min Fylax, honom skall du draga försorg om, lofva mig det.»
Mot aftonen slumrade han in, Fylax satt uppmärksam vid
bufvud-gärden och jag läste vid lampan; då såg jag i halfdunklet, som
den framför sängen stående skärmen förorsakade, Fylax emellanåt
resa sig upp på två ben och sleka sin herres panna och händer;
han hade gjort detta ofta förr och jag fastade ingen
uppmärksamhet dervid; men på en gång blef han oroligare och skrapade sakta
på täcket, lade hufvudet liksom lyssnande ned på hufvudkudden
och utstötte plötsligt ett dämpadt tjut samt skyndade fram till
mig och skällde, liksom jag förut hört honom den olyckliga
aftonen; jag skyndade fram till den sjuke; Fylax fortfor att tjuta och
med sina blickar bedja om hjelp; men htfns herre hade slutat och
ingen jordisk röst kunde återkalla honom. Så länge ännu
lifsvär-man qvarblef, fortfor Fylax med sitt tjut och sina försök att väcka
den afsomnade; men sedan dödens kyla inställt sig och allt var
stelt och kallt, lade sig det trogna djuret vid sängföttema och
vakade vid dödslägret.

Tre år derefter var det supé hos öfverste K., Clothildas andra
man. Det gick glädtigt och lustigt till, oaktadt det var sjukt i
huset: men det var ingen annan, än lilla Mina, Etiennes enda
efterlemnade barn, som var sjukt, och hon var i en annan del af
byggnaden. Clothilda sade, att lilla Mina alltid varit sjuklig och
att hon aldrig hoppats på det barnet, och dermed var den saken
afgjord. Jag var äfven på bjudningen, huru svårt jag än hade att
förlåta Clothilda hennes uppförande. Knappt hade nemligen
sorgåret tagit slut, förrän hon gifte sig med öfverste K., hennes
synnerliga vän under mannens lifstid.

Några dagar efter detta kalas afled lilla Mina, i armarna p&
sin piga. Clothilda satt just då och fällde tårar öfver en pjes på
operan, under det hennes barn drog sina sista dödsrosslingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free