- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
38

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dertill kom, att barometern en längre tid bortåt stått på
«obestän-digt». — Vi kunna händelsevis få regn och fult väder under vår
resa, och således göra oss besvär för intet. Emedlertid blef jag
öfvertalad, och per varios casus, per tot discrimina rerum, stod
ändtligen vagnen förspänd framför dörren; jag hade packat ner
mina saker, allt var färdigt.

«Hvar, i Jesu namn!» hörde jag vår piga säga, «skall jag få
rum med den här stora asken?» Jag tittade ut och fick se en
ofantlig så kallad hattask, som, i sällskap med en hel hop mindre
askar och knyten, tog sig ut såsom en fet prost i sällskap med
en mängd s. m. adjunkter. <— Jag förskräcktes och gick ned till
min hustru. «Min bästa vän», sade jag, «skäll den der
förskräckliga asken med?a — «Ja visst», svarade hon, «han måste stå så,
att han icke klämmes eller blir våt.»—«Det vill säga», återtog jag,
«att han skall stå inuti suffletten.» — «Ja visst, kära Adam.» —
«Men hvar skola vi göra af barnpigan och alla barnen?» — «De
sitta ju på baksitsen och tränga ihop sig så godt de kunna.» —
«Men, kära du», fortfor jag, «asken är ju så stor, att vi icke kunna
hafva honom emellan oss, han upptar jn halfva sätet.»’—«Ja visst
gör han det», sade min goda hustru, «oeh du kan ju åka på
kuskbocken och köra.» Det var en alldeles ny idé af min lilla
hustru, att vilja hafva mig att köra, som icke på tjugu år haft töm
eller piska i hand; men hvad var att göra ? hattasken måste med,
sade min gumma, och jag måste åka på kuskbocken; hade jag
kunnat ana detta, hade jag visst icke redt mig till resan.

Ändtligen voro vi färdige, och det var äfven på hög tid,
innan alla dessa askar och knyten, kappor och lilla pallen ra. m.
blifvit instufvade, barnen bekappade och öfverhängda med flor, lilla
resrispen intagen, och min hustru, efter många varningar och
anvisningar, lemnat sina nyckelknippor till en gammal grannfru, som
prompt skulle traktera henne och barnen med kaffe, som man förut
måste mala, och hvilken välmening kostade mig en timmas
vänt-penningar. Innan allt detta var ofverstökadt, såg jag stadens
hållkarl, en lång, försmädlig krabat, stiga in och fråga, om vi ej
ännu vore färdiga, emedan hästarne icke finge stå der längre och
vänta. Jag betalade väntpenningar och suckade, måste dertill lägga
en liten »erkänsla» till hållkarlen för hftns höflighet, fastän Gnd
skall veta, att den var så der lagom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free