Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i dörren, och en liten torr gumma, af nigra och sextio års ålder,
prydligt klädd i svart $idenklädning med kortärmar och en vidlyftig
krusad negligé med violetta band, steg fram till oss. Det var
tant Ruttenstubbe sjelf, född Spruckensköld. Jag hade aldrig förut
sett henne, utan blott gamle ryttmästaren, som alltid kom in till
staden under höstmarknaden. Tant Ruttenstubbe tvar min hustrus
halftant på mödernet, och helsade på lilla Ulla — aå som hon
kallade min hustru — hvilken böjde sig ner och kysste gummaiis
med halfhandskar betäckta hand. «Valkommen, lilla Ulla,
välkommen, herr kusin», tilläde hon, då jqg steg fram och kysste henne
på handen, «och mig», fortfor hon, «skall kusin väl kalla för tant;
se, så stora barn lilla Ulla har sig, det skall bli roligt för lilla
Eva, min son kaptenens dotter, att få leka med små kusinerna!»
Gubben Ruttenstubbe kom in; han var ny rakad, hade fått sig en
ny hvit halsduk och en grön klädesbonjour på sig och satte sig
ner att språka med mig om väderleken och politiken; tvenne lika
osäkra som vanliga talämnen. Han visste visserligen intet nytt, ty
han var den åttonde intressenten å ett nummer af Allehanda och
fiek icke se tidningarne förrän de voro en månad eller sex veckor
gamla, då hela bundten kom på en gång och genomlästes med
annonser och allt; men det han kände, det visste han grundligen,
och kunde upprepa ordalagen ur alldeles likgiltiga artiklar. Yårt
samtal blef dock snart afbrutet genom en lång, bleklagd, något
gammal flickas inträde. «Det är vår dotter Elsa Katrina», sade
hennes nåd, och en ömsesidig bugning och nigning uppstod. Elsa
Katrina var grann och putsad. Den ljusröda florsschaletten, som
sammanhölls af en liten guldring, tog sig dock icke rätt väl ut på
den magra halsen. «Eå vi kaffe snart, Elsa Katrina», fortfor
hennes nåd, «det är fasligt hvad de pigorna äro långsamma utaf sig.»
Elsa Katrina försvann. Knappt hade likväl gubben återknutit
tråden af sin politiska diskurs, förrän en fröken stod der igen vid
dörren. Jag tog för afgjordt att det var kusin Elsa Katrina, fastän
hon neg, och steg icke opp. Men hennes nåd underrättade oss
nu, att detta var en annan dotter, nemligen fröken Sara Märta,
och åter helsades på den nya kusinen, som hade lika litet att säga,
som systern, och försvann i ett sidprum,
«Som jag sade», fortsatte farbror Ruttenstubbe sin diskurs,
»som jag sade, måtte den der Mehemed Ali vara en stor krabat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
