Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som så der sonika tog den turkiska flottan och behöll henne.» —
•Förlåt mig, farbror»», invände jag, «den är nu mera återställd,
och fred mellan Porten och Mehemed Ali.» — »Jaså, den posten
har jag inte ännu sett», sade gubben. — Nu inträdde åter ett
fruntimmer. — »Det är vår dotter Juliana», presenterade gumman.
— »Det är vår äldsta flicka», sade gubben, och ingenting motsade
detta yttrande. Kusin Juliana var en liten mager och mycket
pre-tentlig person, som steg fram och neg, alldeles som hon nyss
kommit ur pensionen, och med en viss tillförsigt började samtala med
min hustru om det infama dammet och den nyare litteraturen; af
begge tycktes hon emedlertid hafva varit lika litet besvärad; men
det, som mest fästade hennes uppmärksamhet, var kusin Ullas
klädsel. »Jaså, man nyttjar sådana ärmar nu igen», sade hon, «och
snibb på lifvet; hvad tycker mamma, svägerskan sade, att snibbar
äro aflagda.» — Vårt samtal om Egypten blef tvärt afbrutet af
den pratsamma kusinen, och snart inträdde åter en annan. Det
var en trind och fet samt starkt karmosinf&rgad tärna, fröken
Britt-chen, som tant kallade henne. Äfven hon var mycket grann, och
håret glänste af pomada. Hon tog oss alla i hand. Det har
alltid varit min svaga sida att taga flickor i hand, och denna såg
åtminstone frisk ut; stackars flicka, så nytvättade händerna voro
ooh dock tecknade af dessa sprickor i huden, som, till trots af
&U tvättning, utvisa köksarbete. — »Det är min favorit», sade
gubben sakta till mig. — Äfven hon stannade qvar, och det var ändå
väl, ty Bnart böljade alla dessa fröknar att blifva hopblandade för
mig. — Fem fröknar, det är ju respektabelt, mitt herrskap!
Kaffet kom snart efter de fem fröknarne. Med undantag af
kusin Juliana och kusin Brittchen, som nyligen hemkommit från
gamla fru Knoots pension i R. och ansågo sig hafva, hvad de
kallade: savoir vivre, och således togo del i konversationen, satte
sig de Öfriga kusinerna i ena vrån, hoppackade som svalungar i
boet, och sysselsatta med hviskning och små tysta anmärkningar,
som åstadkommo skratt emellanåt -i den lilla treväpplingen, som
ej deltog i konversationeu. — »Kajsa!» sade gamla hennes nåd till
en lunsig piga, som inbar kaffet, «gå upp och bed kaptenen ooh
unga hennes nåd komma ned, och gå sedan ned i flygeln oeh väck
löjtnant Axel; jag skall ha äran slga», fortfor hon, vändande sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
