- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
50

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. En lustresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liten den kanaljen; här har jag, om bror tror mig eller inte, kört
öfver 800 lass myrjord och öfver 400 lass gödning, utom all den
mulltorf, som är hitlagd, och ändå står rågen dålig här och slår
inte i spann, serdeles i torra somrar. I förfjol hade jag det i säde
och då slog det fel alldeles, men i fjol var det bättre. Bror mins
att det var våtår; men se här skall bror få se, hur mycket man
måste påkosta, för att få något, om bror vill gå ett litet stycke
(det bar af åt ett annat håll). Se här är källsåg eller bergsyra;
jag funderade mycket och försökte öppna diken, men det gick inte;
slutligen gjorde jag stentrummor; om bror vill följa litet (vi gingo),
6e här är trumman inunder (vi stodo stilla) och deri ligga flera
hundrade lass sten. Häruppåt (vi fortsatte promenaden) är
trumman dubbel och går liksom ett Y, och, om det roar bror, skola
vi följa henne nedåt. Bror skall veta, att det ej är en vanlig
sten-trumma, utan med riktigt öga uti, precist sådant som Steffens lade
i tu år se’n på Hallarp här borta.» På detta sätt vandrade vi
fram och tillbaka, i det brännande solskenet, på trädesåkern,
stannade litet, gingo litet, stannade åter, gingo ett stycke till; «men
kanske bror vill», sade gubben slutligen, «se på ängen?» —
»Ängen, ja mycket gerna», svarade jag; »ängen med sin lockande
skugga vill jag gerna besöka.» Yi fortsatte promenaden. «Sehär,
bror», sade farbror Bengt, sedan vi kommit till åkerrenen, «här är
min äng; vi behöfva inte gå ih i henne eller klifva öfver
gärdes-gården; ty om vi följa dikeskanten här bortåt, kunna vi se hela
ängen, utom en liten »sidd», som ligger bakom den der eken, som
bror ser derborta. Ängen är endast en remsa, men god är hon
och ger i lagom år öfver 300 parlass hårdvallshö, utom en hundra
starr ifrån sidden.» Yi kommo således icke in i ängen, utan
måste, såsom Adam och Eva, gå utanför paradiset och se dess
herr-lighet. Ben starka motionen och solvärmen uttömde mina krafter,
och när vi ändtligen gingo hem, var det med stor möda jag
Orkade följa med. Klockan var snart 1, då vi inträdde i huset.
»Herrarne ha icke fått frukost», sade tant Ruttenstubbe, »ni gingo
så tidigt ut på egorna.» — »Jaså, det är sannt», sade farbror
Bengt; »vi hafva också gått omkring bra nog; men det är alltid
nyfiket för en stadsbo att se, huru vi hafva det på landet; vi had$
gått hem från trädet, om icke bror Adam nödvändigt velat se pä
ängen; och att gå omkring den, är inte så snart gjordt. I mor#-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/1/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free