- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
56

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sällskapslifvets behag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Jaha, jaha, du har dina idéer», sade kaptenen. «Vet du hvad,
vi voro en hop i går hos borgmästarens, det var f-n hvad Agren
hade otur; ja, ja, han ville lurpassa, men jag höll honom stången.
Myrström spelar förbannad t bra, men liberalt; han är inte en
sådan smulgråt, som Ågren. Det satt en gång besynnerligt nog;
jag var i förhand och hade ess, kung och knekt — i klöfver och
dessutom —.» — »Jaså», sade magistern, «jag forstår mig inte på
spel, jag kan inte något slags kortspel.»

ffJaha, det var sannt, jag tänkte, att du var som andra
menniskor, ha, ha, ha. Jag mins, apropos, en rolig historia om den
saken; kände du kanske gamle major von Grusen?» — «Nej!» —
«Jaså, du kände inte gubben; ja, det är sannt, du var den tiden
inte här i staden; han bodde annars der borta i — hvad heter
han nu igen, som köpte gården i fjol — han fick rampris — hur
är det nu igen, handelsman — hm, hm, det är också f-n hvad jag
har dåligt namnminne, jag har alltid haft dåligt minne; men när
jag var liten fattade jag mycket lätt allting; minnet har alltid varit
dåligt; det är besynnerligt, att merendels dumt folk hafva godt
minne, de skola något hafva — förbanna mig, jag nu mins
namnet. Nåh, likagodt; den der boden, som ligger snedt emot
kyrkan, den gården rådde gubben von Grusen om; det var en liten
qvick gubbe må du tro, ha, ha, ha; en qvick gubbe. Nu hände
sig en gång på mötet, låt mig se, det var när Gyllenspak var chef,
han som sedan blef landshöfding — kände du Gyllenspak? det var
en sate i tjensten, men i öfrigt ganska ämabel; han var gift med
det rika kommerserådet Lurendrejers dotter från Göteborg; en
ganska hygglig menniska, fastän litet enfaldig. — Jaså, nu kom jag
från ämnet, hvad var det nu igen? joho — gubben von Grusen
var på mötet; nu var gubben, skall du veta, mycket noga om
respekten och höll ungherrarne i god ordning. Så liten han var, så
stodo vi allihop på tå; ty jag var den tiden en munter
fåndriks-pojke, må du tro, och var inte noga hvarken om ett eller annat;
men si gubben gaf en alltid ett stickord emellanåt, och det tog,
må du tro; nu hade en af kamraterna, jag mins inte hvilken det
var, kanske Kopparsköld — nej, nu mins jag, jaha, det var
riktigt, det var förbanna mig von Liljen, han som nu är postmästare
i Trelleborg eller Wenersborg, eller hvad staden heter; tyst, vänta

— nej, det, det mins jag inte — nåh, likagodt! det var en dag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free