- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
57

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sällskapslifvets behag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det var förbannadt varmt och det kosta på, må du tro, ätt stå
der i solhettan med tchakoten på sig, det var nemligen stor
parad; då hände sig, att von Liljen, ja, jag mins precist, att det
var han och ingen annan; han bar, om du har sett honom, en
stor lång näsa, hvarför vi kallade honom för Nasenblom oss
emellan, ha, ha, ha; — nu var det så, att han begick något fel i
tjensten, det kan jag förbanna mig inte komma ihåg hvad det var:
men likagodt! då vår lille major sade till honom derom och
skru-pensade opp honom, så svarade von Liljen, det var roligt, må du
tro — hur var det nu igen — förbanna mig jag nu kommer ihåg
hur det var — hm-hm, det var, låt se — jaha, det var något

hjertinnerligen dumt sagdt, ha, ha, ha–––––––hur f-n var det nu

igen, du kan lita på att det var qvickt, ha, ha, ha, bra dumt, ha,
ha, ha — men du må tro gubben gaf honom på pelsen och ett
stickord, som kändes — hör på! — det är kurjöst, att man så
kan glömma allting, ja, som sagdt är, jag har dåligt minne; men
tyst — jo, så här var det — herr fändrik, sade gubben, hm-hm*
nej, förbanna mig jag mins det — ingenting gör det också, men
det var så förbannadt qvickt, ha, ha, ha — du må tro vi fingo
roligt, och det fick Liljeu höra många gånger. Sådana der roliga
infall äro bra roliga, — tyckte du inte så med?» —«Jo», svarade
Fredér, skrattande, »det var bra roligt.» — »Jaha, jaha», skrattade
kaptenen» »Liljen blef också så flat, som om han fått en bytta
vatten öfver sig.»

Kaptenen fortfor på detta sätt att »muntra opp» sin vän
Fredér, och gick sin väg i den fasta Öfvertygelsen, att han gjort
honom en reel tjenst med sitt besök. »Jag var inne», sade han
derföre till några bekanta, «hos den stackars Fredér; han blir så
innerligt glad, då man kommer till honom och muntrar honom litet.
Det är en förbannad vana att sitta inne så der, man kommer
alldeles från verlden, och Fredér sitter också och plockar med sina
böcker eller ritar och spelat, eller också täljer eller svarfvar i sin
ensamhet, —■ hvad skall han annat göra, när han inte kan
komma sig utP»

Borgmästarinnan hade för fru Fredér samma medömksamma
känslor, som kapten Wassbuk hade för magistern; hon gjorde
derföre då och då visit hos den »stackars Emelie Fredér», som
borgmästarinnan kallade henne, också i ändamål att muntra henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free