- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
59

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sällskapslifvets behag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var som andra, tyckte jag.» — »Och det kunde du tycka? nej, se
på, bort i nacken var en lång snibb, och sådant tyg se’n; jag och
andra fattiga stackare», tilläde borgmästarinnan med ett
försmädligt leende, «få nöja oss med mindre rart; jag vet visst, att det
ej vore värdt att säga ett ord om dylikt till Balkman (så heter
nemligen borgmästarinnans man, vår borgmästare), men se den
stackars Slammer måste ro ut med styfvern. Du var inte med
hos Smoers häromdagen?» — »Nej, tant lilla.» — »Det var skada,
du bör veta, att deras pastej — Gud vet hvad det var i honom,
men smakade gjorde han som ett slag vid örat. När jag lagar till
pastej, så tar jag aldrig efter den der Nylanderskan eller Svenska
Kocken, eller hvåd alla de der böckerna heta, som de ha der borta
hos Smoers, utan jag tar alltid precist 6 lod smör, som väl
ur-saltas och tvättas i kallt vatten och slås i kakor; derefter tar jag
ett skålpund hvetemjöl och gör till en deg med mjölk och litet
bränvin; men se, jag tar alltid en smula potatismjöl uti, så det
gör degen stadigare, och så slår jag degen med smöret på vanligt
sätt och låter honom hvila emellanåt, allt som jag slår honom.
Smeten inuti kan vara helt simpelt spenat med ägg och sill, eller
stufvad rödbetstjelk, som också är mycket delikat, — den sorts
pastejdegen pöser opp, må du tro, min lilla Emelie.»

På detta sätt kunde den goda gumman gå på ett par timmar
för att roa den stackars Emelie. »Herre Gud, syster», säger hon
så snart hon råkar någon gammal bekant, »det är en riktig
himmelriks gerning att gä in till den stackars Emelie Fredér, som
aldrig får komma ut, stackars liten.»

Magistern tittar i dörren till sin hustrus rum, sedan gumman
gått. »Nåh, du har haft visit, min lilla hustru», säger han och
småler. »Ja, Fredér, det vet Gud; men det som tröstade mig var,
att vi delade ljuft ooh ledt; ty du hade kapten Wassbuk hos dig,
och då kunde vi vara ungefär lika lottade.» — »Åhja, du kan ha
rätt, Emelie; kapten omtalade en historia for mig om ett qvickt
infall.» — «Hur var det, Fredér? låt mig också få höra något
roligt», sade Emelie. — »Nej, min goda hustru, jag kan ej minnas
historien, ty kaptenen mindes ingenting sjelf; tyst, nu kommer
någon igen.»

»Magistern är val inne?» hörde man en långsläpig röst fråga
pigan, och straxt derefter inträdde notarien Torkelsson i magisterns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free