- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
58

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sällskapslifvets behag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Kors, hvad du alltid är hemma, lilla Emelie», sade hon till
den lilla frun, hvilken då som bäst satt och knöt solf; «du
kommer aldrig till oss; åh, min Gud! skall du sätta upp väf, hvad
skall det blifva till? jaså, till lärft och en annan till bomullstyg.
Du har mycken smak att randa; din blå och hvita klädning är s&
vacker, som det vore fabrikstyg; landshöfdingskan just frågade, om
det kunde vara hemväfdt. Det är, apropos landshöfdingskan,
obegripligt hvad det går slarfvigt till hos kammarherrns; vet du hvad,
hon var der häromdagen och jag följde med henne, och der satte
vi oss i stora soffan; théet var så svagt och kringlorna se’n så
hårda, att jag inte kunde få en smula i mig; men det var inte
det värsta; när vi skulle gå, så fick jag se något på
landshöfdingskan, jag trodde att det var dam eller något; men, hvad tycker
du, det var- en smörgås, som en af barnungarna satt i soffan —
herre, min Gud ! hvad jag blef altererad; klädningen var rent af
forstörd. — Det är en lycka att landshöfdingens inte bor här; ty
annars blefvo de väl nedsmorda af det förnäma folket. Har du
sett till Beata?» — »Hvilken? tant lilla.» — «Åhjo, den här
murmästaren Anderssons Beata, hon som är så rar af sig och nyttjar hatt,
det eländiga kräket, och går upp på borgarbalerna.» — «Ja, jag
tror, att jag har sett henne någon gång», svarade fru Fredér, omen
nu på en tid har jag ej gjort det; hon är en rätt vacker flicka
och klär sig snyggt.» — «Åhja, kan inte nekas det; men hon går
inte ut, gudbevars nu, hon är sjuk, stackars barn; med ett ord,
min lilla Emelie, det har sina orsaker, att hon ej kan vara visibel

— du förstår», tilläde gumman och klippte med ögonen. «Men,
lilla tant, jag har aldrig hört något ondt talas om den flickan;
jag har tvertom alltid hört, att hon är en galant och förståndig
flicka.» — «Det kan så vara», svarade borgmästarinnan och slog
en knyck på nacken, «rmen jag anser henne för en fåfäng lolla,
som tror sig vara af folk, derföre att fadren är borgare i staden;
men nog om det. Du såg väl hurudan hatt mamsell Wisberg hade
i kyrkan; har du sett på maken?» —■ «Nej, jag observarade ej så
noga», svarade fru Fredér. »Herre du min Gud och fader! hvar
hade du ögonen? du, som alltid är så nätt och fin sjelf. Nå, då
såg du väl åtminstone fru Slammers nya kappa med rosorna på
och snibben i nacken — ha, ha, det såg för roligt ut; gumman
är fåfang — såg du hennes kappa?» — a Ja, tant lilla, men hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free