- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
62

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sällskapslifvets behag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ömkelig min på sig och tycktes tänka: «Herre Gnd! vare tack,
att jag ej är så ohjelpligt okunnig som han.»

Magistern gick in till damerna. Der var ej bättre; han visste
alldeles intet, till och med mindre än frun, om stadens vigtiga
händelser; han hade till och med förliden söndag, då en
komminister från landet profpredikade for komministraturen i Skråköping,
icke formärkt det, som »hela verlden» märkte, att nemligen
komministern i en hastig vändning spottat i konceptet och måst torka
det med näsduken; han, stackars man, hade tänkt på Gud och
med uppmärksamhet följt lärarens ord, de gingo från hjerta till
hjerta, ty det var en vördnadsvärd andlig, som talade sanningens
ord, utan menniskofruktan och utan biafsigter. — Magistern hade
således ej varseblifvit den gode presten» ofall.

Slutligen kom supéen; det dröjde en stund innan herrarne
kunde riktigt komma öfverens om liqviden och markernas
fördelning; damerna stodo som en skock rapphöns omkring i det ringa
spatium, matbordet lemnade af salen; herrarne kommo ändtligen,
togo sig en sup, allt under dispyter om, att A. bort spela ut tian
i stället för knekten, och om att B. bort passa och C. bort gå i
talongen. Ändtligen rangerades de vid bordet. «Kapten Wassbuk,
var ’så god ooh skilj damerna åt, der emellan fru Slammer och
fru Fredér, och så bror Torkelsson, på andra sidan; magister
Fredér, var så god och sitt här, bredvid min hustru; förlåt, om jag
glömmer någon», sade borgmästaren. Måltidén begynte, fat kom
och fat gick; den stackars Fredér hade den olyckan, att faten
möttes hos honom. «Ha, ha, ha», sade Wassbuk, «det är skada,
att jag ej sitter på din plats, bror Fredér, jag som är gammal
ungkarl, ha, ha, ha, det betyder något. — Jag kommer ihågen gång,
under 13 och 14 års krig, det var den här von Roth, som nu har
afsked med pension; det hände så der, vi lågo den tiden i
Altenberg, — en vacker stad, och vi bodde hos en fru med sina tre
döttrar, vackra flickor alla tre.»

«De tre gracerna kanske?» stack notarien Torkelsson emellan,
»kanske de tre gracerna, som lagman Lysander kallar sina tre
pigor — hä, hä, hä.»

«Ja, riktigt, riktigt, tre gracer; nu var det så; nej, jag
tackar, ingen peppar; om mamsell Winman vill räcka mig senapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free