Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tik, ty »djefvulen var den förste politikus», skref en frejdad
författare en gång till en regent, som icke var det alls.
Det var för ett år sedan en afton, månan sken så
hjertinner-ligt behagligt ned på oss, och hvad han var söt! Jag satt i mitt
fönster och funderade med pipan i munnen; en katt satt i
takrännan midt öfver och jamade, det lät så klagande, att mina tankar
ovilkorligen fingo en melankolisk stämning: jag tänkte på de
stackars Tcherkesserna och de ej mindre beklagansvärda Ryssarne, på
Orientaliska frågan och grefve Horn, med ett ord, på allt hvad
bedröfligt jag visste. Hastigt afbrötos mina tankar genom ett
högljudt skrik snedt öfver gatan i det hus, der enkan Klarman
håller näring. Bullret tilltog, och småningom, allt som mitt öra
vant sig vid sorlet, urskiljde jag följande stympade meningar. En
basröst: «slå smöijan i synen på na’, häll öfver na’ hela stopet.»
En bred vestgötadialekt: »sakramenska käring, vet du inte hut,
att bjuda folk sådant bränvin!» — En pojkröst: »Klarmanskan
stjäler undan, då hon vexlar, den markattan.» — Basrösten: «döp
henne, slå pål bättre, nå, bättre, alltihop.» Nu upphof sig en
skarp qvinnoröst: det var värdinnans egen. »Lisa Brita! spring
till borgmästaren; här sker öfvervåld! A-a-aj I» Straxt sprang en
flicka barfotad till borgmästaren; i förbifarten svarade hon på min
fråga, hvad som stod på: — «Åhjo, Klarmanskan har som vanligt
gifvit en hop främmande gesäller lankbränvin, men de voro ej fulla
nog, utan kände hvad di fick, och nu slåss de på krogen, och
Klarmanskan rifver och bits omkring sig som en arg katta.»
Bullret fortfor oafbrutet derinne; Klarmanskans röst var dock ifrigast
och skärast; gästeme läto höra en skrattsalfva emellanåt.
Borgmästarens anstalter dröjde något och emedlertid kommo de
församlade ut på gatan. «Nå, nå, mamma lilla», sade basrösten,
»var ej så vred heller för det ni fick pröfva ert eget lankbränvin.»
Folkhopen skulle nu skiljt sig; en del hade redan vandrat bort åt
gatan, då den fick orsak att åter samla sig, emedan stadsvakten,
8 man stark, anförd af rådstuguvaktmästaren, kom dem till mötes.
Klarmanskan öppnade sitt ena fönster och skrek: »ser ni nu, edra
* uslingar, att ni hvarenda käft skall i kurran.» Ett hagel af sten
mot krogens rutor blef folkhopens svar; rutor klingade ned på
gatan. »Ännu en salfva till!» skrek basrösten, och åter haglade ett
stenregn mot de återstående rutorna. Jag förskräcktes: »detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
