- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
67

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kostar blod»* tänkte jag vid mig sjelf, «och här kommer den
oskyldige att lida for den skyldige; s&dant har händt förr, och kanske
kommer det att bestämma, hvar nästa riksdag skall hållas, för att
ej blifva för rikets ständers frihet och säkerhet vådligt.» Jag
för-böd mitt husfolk att titta utom porten; ty jag förmodade, att
etads-vakten skulle gå militäriskt till väga och visa sitt egande mod.
Det är med stadsvakter och garnisoner liksom med den, om
hvilken sagan förtäljer, att han var förtrollad och bestämdt på vissa
olycksdagar måste utgjuta blod, om han också måste skära sig i sitt
eget finger; men på hans segervanda svärd sågs emedlertid sålunda
alltid fiendens blod.

Borgmästarens anstalter voro vördnadsbjudande.
Rådstugu-vaktmästaren tågade fram med sina åtta man i militärisk takt, ea
ny Leonidas i gatans Termopyle. Man känner ett visst lugn, då
man ser en disciplinerad styrka antåga för att qväfva anarkien, ty
den förra har »pligten och äran till sitt mål», då deremot den
senare bliadt följer »dagens hugskott». Denna gång var det likväl
endaat ^nattens», ty klockan var »ellofva slagen».

Rådstuguvaktmästaren steg fram och befallde folket, å magi»
stråtens vägnar, att skingra sig, utlofvande amnesti (nemligen i
handelse man icke fick tag i någon); folkhopen tycktes betänka
sig, och troligen hade revolutionens hydra blifvit qväfd i Undan,
om ej Klarmanskan stuckit sin tunna näsa ut genom en sönder
slagen ruta och ropat; »rådstuguvaktmästare, stå inte der och pre*
dika, utan slå ihjel packet och kör dem åt h—te; kom se’n in
och ta’ en sup.» Denna uppmaning till kraftfullhet hade alldeles
motsatt verkan mot den beräknade; folkhopen blef ieke förskräckt,
utan endast retad, och en mängd projektiler, hemtade från gatans
haglade mot den disciplinerade styrkan. Jag såg då en af de upp*
roriskea hop springa efter en närstående skottkärra och dermed
ställa sig vid ett gathörn» »Tänk att de äro försigtige likväl»,
tänkte jag; »de rusta sig i ordning till strid, men bereda sig
äfven på ett nederlag.» Jag ansåg nemligen skottkärran vara
ämnad till de sårades transporterande från valplatsen.

Rådstnguvaktmästaren och hans trupp, som genom den di»
rekta föroiämpningen blifvit retade, ryckte några steg närmare, oob
na greps anföraren af en riktig beraerka-vrede. Han befallde sina
underlydande fäUa korsgevären och rusa mot folkmassan. »Hugg»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free