Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der hundrade fjärilar flögo omkring några bärbuskar och öfver det
lilla rosenqvarteret, der nejlikor och några stockrosor prunkade
med Bina färgskiftningar.
Der kunde gossen stå halfva dagen och luta sin panna mot
jernstängerna och titta in i det förlbfvade landet, i grönskans och
blommornas rike; de präktiga stockrosorna nickade med sina stolta
hufvuden; den lilla nejlikan bugade sig så ödiqjukt för hvaije
vind-flägt — ack! den som finge komma ditinl!
Vaktmästarens barn voro der dagligen under en pigas
inseende; de drogo en vagn omkring gångarne, han plöjde djupt i
sanden; de sprungo efter fjärilarna, plockade blommor, togo till
och med då och då en morot eller rofva ur jorden, skalade och
fito; den lille fången stod utanför och såg allt. Han fann,
stackars gosse, att han icke var som andra barn; att han var
utesluten från alla sin ålders lekar och nöjen; men han visste ej, att det
skulle så vara, att rättvisan så ville, och att rättvisan var lag.
En dag äro åter vaktmästarens barn i den lilla täppan och
leka. Balthasar står på sin vanliga plats och betraktar tigande
och med tystnad det stängda paradiset, då pigan kommer till ho
nom och frågar honom, om han ville dra lilla Fredrik i vagnen.
Sagdt och gjordt. Porten öppnas, och lik ett lam, som plötsligen
utsläppes på den gröna ängen, kommer den fångnas son in i
kålgården och stannar, förtjust öfver all den herrlighet han ser der;
han börjar sitt arbete. En större gosse, vaktmästarens äldste,
springer bredvid med ett snöre i handen, som han lagt i
Baltha-sars mun; skjutsen går, den lilla piskan smäller, det svider ibland,
då snärten råkar på något hål i trasorna och träffar skinnet; men
hvad gör det? nöjet är nytt; det är så roligt, så’ roligt; tömmen
rycker väl något hårdt emellanåt, det tiU och med synes blod i
mun vinklame; men hvad gör det? «Du skall stegra dig, traspojke!»
ropar den stolte gossen, <rse så! stegra dig nu; när du stannar,
skall du alltid hoppa och stampa, liksom baronens hästar — se
så, det är bra.»
Balthasar blef på detta sätt småningom en beständig
lekkamrat med vaktmästarens barn, och desse började hålla af sin
dra-gare, liksom Araben älskar sin häst. Ofta nog fick således
Balthasar en bit af aftonvardssmörgåsen, eller gåfvo gossarne litet
*gottor» åt sin fullblods fåle. «Du, Anna Stina, får vattna honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
