- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
80

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kom till häktet och utmattad och blödande raglade in i det mörka,
fuktiga hvalfvet, der hennes gosse satt, tyst och sluten inom sig
sjelf, i en yrå och lekte med att knyta en krona af halmen ur den
usla britsen, då flög gossen på en gång upp. »Stackars mamma»,
ropade han och hängde sig fast vid hennes hals, «du har fått stryk,
stackars mamma! Hvarföre slogo de dig?» — «Jo, Balthasar,
der-före, att jag stal kläder åt dig och litet mat åt oss begge; det
var en stor synd och derför straffade man. mig.»

Balthasar satte sig åter att fundera. Han mindes med sådan
vällust den herrliga måltiden i skogen och de varma, goda
kläderna; det var den lyckligaste stunden i hans lefnad, och derför
straffade man hans stackars mor, slog henne blå och blodig, för
det hon ej kunde se, att hennes barn hungrade och höll på att dö
af köld, och derföre, att hon ej hade annan räddning än ett brott.
Balthasar begrep intet; men en aning om någon undangömd
orättvisa slog sin rot i hans hjerta; denna aning om orätt från
samhällets sida växer småningom upp till visshet; det är ett träd,

som bär bittra frukter och, såsom en Strychnos, utsipprar gift, om
blott barken rispas.

Således blefvo Tattar-Anna och Balthasar åter fria. De hem-

forslades hit till Skråköping; men staden ville ej underhålla henne.

Nåh väl! hon var dock fri och begagnade sin frihet för att åter
stjäla mat och kläder under vintren. Om man efterser i brottens
statistik, finner man, att vintren är tiden för brott emot egendom
och sommaren för brott emot person; om vintren smyga brist och
nöd omkring ibland folket och uppmana till brott; men om
sommaren är blodet varmare, passionerna mera sjudande; hämnd,
af-undsjuka och vrede rasa då vildare än eljest bland dem, hvilka ej
ega hållhake på någondera, bland den råa, genom sig sjelf
nedsjunkna eller af statsinrättningen i mörker och hjelplöshet
qvar-hållna massan.

De begge biltoge grepos om igen och infördes till länshäktet,
der de med ett vildt grin emottogos af sin gamle vaktmästare.
«Jag visste väl, att ni snart skulle vara här igen; och beständigt
samma sällskap! Nåh, tjufpojke! vill du slå hederligt folks barn,
din djeflaunge; nu skall du få sitta vackert inne hos din söta
mamma.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free