- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
82

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under det att de fångne talade så, stod Bultman uppe hos
vaktmästaren och afgaf rapport. «Det var bra», sade vaktmästaren,
»du skall få hälften af hvad kommerserådet utfåstat åt den, som
återskaffar mattan; det var en dyrbar tingest, jag tror hon var
turkisk eller något ditåt; han ger femtio riksdaler. Gå nu ut till
vägmärket och sök väl; kom se’n tillbaka. Konan måtte väl inte
hafva ljugit.» — »Ja, om hon äfven så gjort», skrattade Bultman,
«så skall jag nog få sanningen ur henne, när hon ser, att intet
annat hjelper.»

Senare på qvällen inträdde Bultman i Annas fängelse; han
bar en lykta i handen. »Om du sofver, så skall jag försöka väcka
dig», sade han och grinade, så att begge tandraderna glänste;
»mattan fanns inte i högen; der låg jag och gräfde i två hela
timmar — det skall du ej ha gjort för inte.» Nu börjades åter
bestraffningen och vida strängare än förra gången. Hämnd att
vara gäckad gaf armen mera fart än endast vinningslystnaden hade
gjort; men Anna nekade, nekade beständigt och envist. Anna vred
sig, med en allt mattare och mattare klagan, på golfvet och
Bultman fortfor att slå. På britsen satt Balthasar och betraktade
scenen med ett par af hämndbegär brinnande ögon, liksom tigerungen,
då modren såras; det kokade i hans barnsliga hjerta, det kokade
gift i hans ådror. Modren klagade allt mera doft och bad ej ens
mera om försköning. — «Du tål duktigt», grinade Bultman och
slog ännu vildare, «du vill inte en gång skrika.» Då sprang
tigerungen på en gång upp från britsen och flög på Bultman; gossen
bet och ref honom i ansigtet med sina magra fingrar, det var en
svår fiende för vår rättstjenare; den rasande gossen hängde vid
honom som en vampyr och sparkade sin fiende på bröstet,
fasthållande sig i håret. — «Är djefvulen i dig, din satunge!»
mumlade Bultman och försökte att slita sig lös; men Balthasar släppte
ej sitt fäste, utan striden blef svår. Slutligen slog Bultman gossen
i golfvet och blef fri; men lyktan var sönderslagen under striden
och ljuset slocknadt. «Nåh, nåh», sade Bultman, nästan qväfd af
ilska, «det är en dag i morgon också.» — Och nu gick han sin
väg, trefvande sig genom de mörka gångarne fram till
vaktmästarens rum.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free