Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vill säga vanskap, byggd på ömsesidigt behof af stöd ock
hjelp. Begge tyckte om hvarandras utseende, sinnlighetens glöd
uppvärmde vänskapen; det var kärlek. Jag har sett många förnäma
par, som ej egt hälften så många skäl att älska hvarandra och
icke älskat hvarandra så mycket, som Balthasar och hans
spinn-husmessiga fästmö.
Det var en sommar för omkring fem år sedan, då Balthasar
och Karin tillsammans ströko omkring landet; jag såg dem begge.
Balthasar hade ett vackert yttre; de mörka lockarne skulle prydt
hvilken ungherre som helst, hans mörka blå ögon hade, oaktadt
någonting vildt och dystert i blick, dock nog eld och behag, för
att förtjena att betraktas. Karin deremot var en stark blondin
med ljusgula lockar och sköna ögon samt ett uttryck af
lättsinnighet och slughet, af öppenhet och list, som utmärker qvinnor,
hvilka ännu i sin första ålder blifvit invigda i brottets mysterier.
Balthasar med sin brud infördes nemligen, beledsagade af en länsman,
till länshäktet i vår residensstad; samma ställe, som den
landsfaderliga visheten utsett till Balthasars första skola; samma ställe,
der Bultman, för hoppet om tjugufem riksdalers vinst, råkade att
ådraga Tattar-Anna slag.
Balthasar och Karin voro misstänkta för åtskilliga tillgrepp i
trakten. Några dagar derefter skulle de föras ut till häradstinget;
det var varmt den dagen och en rankig kärra körde upp på
fängelsegården klockan sex på morgonen. Gevaldiger Bultman, nu en
stadgad man, af sina fyratio år, något rödfrasig öfver näsan, stod,
iklädd sin uniform med hvita knappar och en vaxduksmössa på
hufvudet samt med en väldig sabel vid sidan och ett par pistoler
i gördeln, på fängelsetrappan och väntade på sitt sällskap. Det
skramlade deruppe i trapporna, det var Balthasar. «God dagl din
gamle bof», sade Bultman, i det han igenkände honom; «nåh, nåh,
nu skall du väl låta bli att klösa mig, som förut — jag har än
märke vid ögat af dina tjufklor. — Handklöfvarne hit! se så —
hvad, grinar du illa, tycker du att handsken klämmer? åh, det ger
sig med tiden; de gifva väl ut sig, ha, ha, ha, ha!» — Balthasar
teg; men i hans bröst var det något, som rörde sig; det var
hatets korpar, som vaknade i sitt bo och skakade på de svarta
vin-game. Han kom ihåg sin mor, huru hon vred sig på golfvet och
bad om försköning; han kom ihåg hvad han tänkte om vintermor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
