- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
88

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gonen, då den gråkalla dagen sken in genom den gallrade rutan
och modren låg der kall och stel och ej mera hörde hans böner
eller såg hans tårar; han påminde sig Bultmans anklagelse, och
huru han som gosse blef afstraffad i rådstuguförstugan; allt, allt
rördes nu upp igen ur hjertats mest dolda skrymslor, liksom då
man med ett bloss går in i en mörk ruin och det blodröda skenet
väcker nattfoglarne derinne; de flyga omkring och skrika —
hvarföre fingo de ej sofva i ro?

Balthasar fick sin plats bakom i kärran. En aning om, att
det gifves ögonblick, då raseriet vaknar, utan att genom förnuft
och besinning kunna styras, gjorde, att Balthasar bad
gevaldigern slå dubben fast i kärran. »Jaså, du är rädd att rymma,
din galgfogel», sade Bultman; «nåh, derför vet jag råd; sitt der
beskedligt med handklöfvarne på dig, och rör vackert ej på dig,
så behöfs ingen bult; jag har fört lika stora bofvar, som du, utan
att vara rädd — se så, det är nog med handskarne du har,
behöfs ej dubbas fast; rör på dig, om du törs, jag klipper dig om
öronen, bäst du inte vet ordet af. Karin skall sitta här, hä, hä,
hä! Vacker flicka behöfver intet fängsel; jag ansvarar för henne,
herr vaktmästare. Se så!»

Kärran rullade ut genom staden, utåt landet.

Det är sex mil till Hålinge tingsställe. Vägen dit från
residenset går förbi vår stad, genom den der skogen, som man ser
der borta, utanför öster tull. Den skogen är stadens utmark och
begagnas om sommaren till bete för kreaturen; deruppe ligger också
afrättsplatsen; men det var då en fredlig kulle, nästan utan alla
blodiga minnen; nog af, genom denna skog skulle fångarne föras.

Bultman, upprymd af några supar, som han fått till bästa på
sista skjutsombytet, började under vägen ett intressant samtal med
Karin. Balthasar satt tyst och sluten bakom, i bottnen af kärran;
det värkte i hans händer, som blånat af handklöfvarnes klämning.
Allt mera ruset fick verka på gevaldigern, allt mera friheter ville
han taga sig med Karin; hon bad honom upphöra; det var
omöjligt for den goda Bultman, lilla guden hade sårat honom djupt.
Balthasar låg tyst, der han låg, och tycktes sysselsatt med
beräkningar; så var det äfven. Han nemligen adderade samman alla
orsaker till hat mot den beväpnade fångföraren; allt, allt vaknade,
och mer än en gång ryckte vilddjuret på sin kedja; men förnuftet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free