- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
91

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ym.

EN FOLKFEST.

En blodsknld faller öfver oss alla.

I de «menlösa» tiderna, det vill säga längesedan, hade sjelfva
folket, packet, mobben, eller hvad vi också kalla massan, sina egna
fester, då den lekte såsom en flock yra barn, utan att bekymra sig
om morgondagen; menniskorna dansade då i vild glädje, så att
deras tunga bojor skramlade i hvarje länk; så, och blott så, kunde
de slitas sönder: hvad ej våld, ej styrka kunde uträtta, gjorde
leken. Det var den tiden man brukade »rida Staffan», »offra i
helgonkällan trefaldighetsnatten», »gå med stjernan trettondagsqvällen»,
»slå katten ur tunnan». Det var den tiden, man i bättre sällskap
lekte pantlekar och sprang blindbock, och då hög och låg
dansade »höga berg och djupa dalar» eller lekte »domardansen» eller
»malde rofvor». De voro barn alla. Man såg ej då till dessa små
underverk, som nu pladdra franska och klinka på ett fortepiano i
hvarje vrå af riket. Man visste ej då af denna papgojlärdom, som
man nu så mycket tycker om — folket var okunnigt, det är sannt;
men der låg mera glädje, kanske rättare: mera humor i folklynnet
då, än nu.

Alla folknöjen äro nu förbi. Man offrar hellre sina
penningar på krogen, än i en helgonkälla; ty vatten är likväl bara
vatten, säger oss det praktiska förnuftet, och pantlekame med sin yrä
glädje och sina aftvungna kyssar, som ej betydde något, äro
af-lagde, emedan kyssarne nu för tiden betyda mycket, derföre att
«anständigheten» förbjuder dem. Fordom voro sederna renare —
nu äro de blott anständigare.

En folkfest återstår dock ännu från fordom; men den
återkommer så sällan, att den ej kan sprida mycken glädje bland
folket. Besynnerligt nog har man bibehållit blott en, som ej den
nya tidens anständighetskänsla förbjuder. Vår stad var for några
år sedan skådeplatsen för en sådan; jag vill beskrifira den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free