- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
105

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den bleka qvinnan sjunger. Nu tystnar hon och slår
händerna för ansigtet samt beder. Det varar länge; men nu slår hon
åter upp ögonen, uti hvilka en vild svärmisk eld brinner; hon
reser sig till hälften upp och börjar tala; tyst! stör henne inte.
Den bleka qvinnan säger:

»Och si! presten sade, att allt verldsligt skulle offras
Herra-nom och syndens barn utrotas af jorden — och si! Abraham ville
offra sin son; men Herren sände väduren till honom att offra i
stället. Men si! min son var ett syndens barn, med synd aflad
och född, och till evig förtappelse dömd. Då gick ett ljus upp,
och en dag tog jag en lång nål och stingade honom i hans
venstra sida; men ingen vädur kom i stället att offras, derföre att
jag syndat och illa gjort; men ur såret flöt der blod och vatten,
liksom ur Frälsarens sida, då han på Golgatha stungen värdt f*f
krigsknekten, och mitt syndabarn ryckte på sig och afled i mitt
knä, och gick till Fadren i himmelen och till honom, som håller
barnen kär; men i mitt hjerta hviskade en röst och sade; du
haf-ver kämpat en god kamp och offrat Herranom ditt käraste, ditt
enda du i verlden hade; men–––––––-men — men — jag har ån-

grat mig sedan; jag bekänner det inför Dig, Herre! Jag har gråtit
heta tårar af syndig kärlek för det jordiska barnet, som Du fann
Dig behagligt och kallade till Dig! Jag drömmer om det
droppande blodet och om den arma lilla, som dog för min hand —
förlåt mig, Herre! att jag är svag och ej har kraft af andan att
ntan knot lyda din vilja.»

Nu börjar hon ånyo en lång bön. Ni ryser, ni går er väg;
snart ljuda åter de klingande psalmtonerna genom gången. Så
fortfar hon beständigt. — Saken är helt enkelt den; Lovisa har
varit för svag att reda sig ur den dunkla skymning, i hvilken
re-ligionssvärmeriet svept henne; hön mördade sitt barn — men, hvem
är väl mördaren?

Vid samma tid satt jag helt lugn en dag i min
studerkammare; nu knackade det sakta på dörren och jag öppnade. En
liten skTäddare, mäster Korderoy, trädde inom dörren utan att
säga ett ord. Jag kände mannen sedan gammalt; han hade flere
gånger sytt kläder åt mig; men nu hade han upphört med ?T’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free