- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
111

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig på att bli förfettare.» — «Det är obegripligi», sade min
hustru; akanske likväl», tilläde hon, «vi talade så, att pigorna fingo
höra något derom, oeh att det på detta sätt kommit nt. Säkert
är emedlertid, att hvarken jag eller mina vänner menat illa dermed,
utan vi tyckte, att du inte behöfde skämmas för hvad du skref.»

«Ja, jag tror», sade jag, litet förtretad, vatt hvarken den ena
eller den andra af er menade illa dermed. Du menade väl, fru
Adelhjerta menade också väl, fru Mildberg menade likaledes väl,
hela verlden menade väl; men detta oaktadt, är jag uti en vacker
klämma. Slutet är, att jag har borgmästaren, postmästaren,
fiskalen, rådet och hela brandvaktskåren på halsen. Men det får så
vara, fastän den der äran och glädjen, som I velat förskaffa mig
genom att låta mitt namn komma för publiken, blir så der litet
sur af sig. Dessutom, min bästa vän, dömer icke allmänheten,
såsom dn och dina vänner, om det jag skrifver; I finnen allting bra,
derföre att jag är eder så nära; I kunnen icke lita på ert
omdöme. Din tillgifvenhet och de andras vänskap förgyller upp saken,
och I domen skeft, fastän I dömen mildt. Men nog härom, jag
måtte väl slippa flere besök om den saken, och den glömmes bort,
vill jag hoppas. Var inte ledsen, min goda hustru, det har ju
ingen skada skett.»

Andra förmiddagen stod åter rådstuguvaktmästaren, åtföljd af
tvenne medlemmar af sin kår, i min kammare. Han såg mera nyt
ut än dagen förut, och jag började tro, att han kom för att
försona sig med mig. Min villa upplöstes likväl snart, i det han
framdrog ett hopviket papper och yttrade: »herr Adam är
härigenom stämd och kallad, att klockan 10 i morgon förmiddag, vid
hemtningspåföljd, sig inställa inför höglofliga rådhusrätten. Kom
ihåg», fortfor han till sitt följe, «att han är riktigt stämd och
kallad.» Och dermed troppade sällskapet sin väg. Jag stod en lång
stund liksom fastnaglad och höll det ominösa papperet i handen,
utan att vika upp det, så öfverraskad blef jag. Slutligen fattade
jag mig och satte mig ner för att läsa. Papperet innehöll följande,
med kommunikationsresolution påtecknade skrifvelse:

«Till loflige rådhusrätten i Skråköping!

Uti en, af den sig så kallande onkel Adam dier, efter hvad
nu upplyst blifvit, den här i staden bosatte, för detta magasins-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free