Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der var klockan ej fullt half 6. Jag gick tillbaka till postkontoret
Och knackade på. Luckan öppnades. «Hvad vill herr Adam?»
sade kammarherren. — «Jag vill ha in ett bref till Stockholm;
klockan är icke ännu half 6.» — «Jaså», sade kammarherren, «det
angår mig icke; ni kan skicka edra målningar med extra lägenhet.»
Luckan slogs till, och der stod jag nu.
Det der var ju en rätt intressant upptäckt. Jag kunde åt-
minstone vara säker, att aldrig hvarken få in eller ut några bref
på postkontoret; och Gud nåde mig för brandsyn, då stadsfiskalen
säkert dömer ut rubb och stubb af allt muradt i mitt hus, oaktadt
det är alldeles nytt. — Om aftonen var det supé hos
borgmästaren; men vi blefvo icke ditbjudna — det var ett elakt omen.
Knappt hade jag vaknat andra morgonen, förrän man
anmälde, att rådstuguvaktmästaren, med hela sin kår i släptåg,
begärde få tala vid mig. Mitt samvete slog mig; men hvad var att
göra; jag gick ner till dem. «God dag, herr onkel Adam — vi
hafva kommit hit för att säga herrn, att vi med tystnadens förakt
bemöta herrns infama berättelser om revolutionen och huruledes
jag åkte i en skottkärra.» — «Men», afbröt jag, «det var ju sannt,
att rådstuguvaktmästaren åkte på det sättet.» — «Sannt eller osannt,
så ska herrn, d-f-ln i mig, inte sticka till och måla ut hederligt
folk och trogna embetsmän — dessutom hålla vi oss för goda att
stå här och dispentera med en anonymer’en. Det är, som
borgmästaren säger, icke värdt att bry sig om hvad en individy till
tidningsskrifvare skrifver.»
Sällskapet gick, utan att ens göra en min af helsning, och
jag återvände till mitt rum, icke serdeles fröjdad af den
opinionsyttring jag rönt. «Hör du», sade jag till min beskedliga hustru,
«kan du utfundera, huru min pseudonym blifvit röjd? Det har
kommit ut som en löpeld; jag kan icke förklara det.» — Min hu-
stru såg litet förlägen ut och svarade icke utan tvekan: «käre
Adam, jag kan ej heller begripa det; ty jag har icke berättat det
för någoÄ, utom ett par af våra intimare vänner. De tyckte så
mycket om onkel Adams målningar, att jag icke kunde låta bli att
nämna författaren; men hvarken fru Mildberg eller fru Ädelhjerta
spridde ut det, derom är jag öfvertygad.» — «Oeh likväl», sade
jag, «vet nu hela staden och snart hela Sverige, att det är en
stackars för detta magasinsforvakare Adam i Skråköping, som slagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
