- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
119

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

son; om du kände flickan, så . . .» — «Åhja, hon är
kammarjungfru, det är nog af, ha, ha, ha!»

«Allvar! Bengtson», sade Axel allvarsamt; fthuru skall jag
reparera mitt fel?» — »Naturligtvis», sade denne med spefull mine,
•derigenom att du inträder i det heliga äkta ståndet och gör
kammarjungfrun till friherrinna.» — «Är det ditt allvar?» frågade Axel
med misstroende. — «Åhja, hvarför icke; eller ock nedstiger du
till hennes stind, slår dig ned på ett torp och odlar potatis och
långtobak.» — «Du gäckas, Bengtson, det är icke vänskapsfullt.»

— «Är det icke ett prof af vänskap», sade denne med ett ironiskt
leende, «då jag tolkar dina inre känslor» — crMen, Bengtson, det
g&r då alldeles icke an.» .— «Så tycker jag också. Oift bort
henne.» — ffJust det har också varit min idé; en bokhållare på
godset vill taga henne; men hon vill icke.» — «Ser man pål jo,
jo, broder Axel, du har råkat väl ut.» — «Min mor vet ännu
intet; jag har skickat penningar till flickan, men dem vill hon icke
hafva; hon säger, att hon icke vill vara mig till last.» — «Alltför
romantiskt; till slut hotar hon väl med att helt sonika hoppa i
sjön; det skulle sätta dig på tinname af templet. Allvar, bror
Axel», fortfor vännen, «om jag vore som du, så gaf jag hela
strunten på båten; vill hon inte gifta sig och inte taga emot
penningar, så låt henne fara.» — «Det är likväl synd om henne», sade
Axel. — «Du måtte inte sofvit godt i natt», återtog vännen; «man
blir då förbannadt öm af sig andra dagen; tro mig, bry dig inte
om hela saken; sådant der är ju en hvardagsaffär, och om du inte
frågar derefter, blir det icke tal derom. Man kan på sin höjd
säga, att Axel von Milden har haft en kärlekshandel med sin mors
kammarjungfru; nå, hvad är det vidare? Men, bror! börjar du att
blifva öm och känslig, och trasslar du mycket med den saken, far
dn dit ned och gråter ihop med flickan och spelar rollen af en
öm far mot lilla arfvingen, så skrattar hela verlden ut dig; ha, ha,
bal jag kan inte annat än skratta, då jag tänker mig min goda
Axel von Milden som far, ha, ha, ha! med sin dygdeprydda
kammarjungfru, ha, ha, ha!» — «Du har rätt», sade Axel och
skrattade; «det faller nog mycket in i det löjliga; jag låter saken bero.»

— «Deri gör du rätt», sade vännen; «hon kryper nog till korset
och begär hjelp; då kan du gifva henne ett par hundra riksdaler,
och dermed är den saken slut.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free