- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
122

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och slamrade in. Klockan slog tolf i kyrktornet, det var midnatt;
den lille engeln hade gått till sin far, och modren tryckte blott
ett stelnande lik till sitt bröst. Men den fadren blygdes icke för
sitt barn och forsköt det icke.

I detta ögonblick slutade just angläsen på maten hos
generalen G., som samma afton hade bal. Axel von Milden var der
den gladaste sällskapsmannen och den behagfullaste dansören. Han
förde en liten, något sned fröken tillbaka till sin plats. «Det är
en skön natt», sade Axel och såg bakom skärmen ut på den
stjern-klara, glänsande himlen, som i lugn storlek spände sitt höga hvalf
öfver jorden; «se hit, min nådiga», fortfor han» vändande sig till
den lilla fröken, «ser ni, der är Frejas oeh kärlekens stjerna, se!
hur vänligt hon nedblickar på oss.» — »Det är», svarade fröken,
som var hvad man kallar en smula känslofull, «det är högtidligt
att beskåda den nattliga himlen, der tyste, som Egyptens prester,
stjernoma begynt sitt tåg.» — «Ja, fröken!» sade Axel, «jag blir
alltid högtidligt stämd, när jag ser stjernehvalfvet, ty der ofvan
stjernorna bor förvisst en mildrik fader.»

Så jollrade Axel med sin fröken och betraktade den herrliga
natthimlen, der tusen verldar korsa sina banor; men han anade
icke, att från den mildrike fadrens herrliga gårdar, ofvan de
vandrande stjernorna, ett par milda barnögon sågo ned och kastade
en ömkande blick på den arme fadren med hans usla lycka. Han
visste icke, att vedergällningens engel deruppe höll på att räkna
en sörjande moders tårar. Valsen begynte. «Ack!» sade damerna,
tthvad löjtnant Axel valsar väl; det är så lätt att valsa med honom!»

«Den der berättelsen är ganska vanlig», sade en gammal fru
af mina bekanta, för hvilken jag uppläste min lilla genremålning;
»publiken finner sig ej intresserad af sådana hvardagligheter.» —
«Kan val vara, min fru!» svarade jag; «men just derföre, att
händelsen är vanlig, har jag målat en sådan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free