- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
136

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svaga grand; det var ett korthus hon byggde —men, liksom andra
barn, tröttnade hon ej att bygga om.

Andra morgonen, då gumman som bäst beklagade sig för sin
stqckars värd, inträdde åter fiskalen, åtföljd af rättens betjente, för
att »vräka» enkan Maria Godholm och föra henne utom stadens
område. Jag vill ej skildra skiljsmessan och hur de små barnen
blott med våld läto bortföra den gamla; nog af, några timmar
derefter satt den arma gumman, uttröttad af en mödosam gång, i
diket vid en skiljoväg. «Lösdrifvaren» hade gifvit henne fyra
skilling, det vill säga, alla kontanter han egde, och med dem vandrade
den 70-åriga ut i verlden. Hon var förpassad till sin födelseort,
som låg 20 mil från staden. Tiggande hann hon ändtligen dit;
ingen kände henne der, och pastorsembetet gick straxt in med
klagomål till sitt landshöfdingeembete, som i promotorialväg
meddelade det till vårt embete. Process uppstod. »Enkan Godholm
hade på 40 år icke vistats inom Torkeryds församling», hette det
der. »Enkan Godholm hade aldrig varit skattskrifven i Skråköping»,
hette det här. Ändtligen upptäcktes, att hon varit i åtskilliga
bättre hus, och att ett af dem ännu fanns i Stockholm, der
gumman vistats i, tjenst hos en förnäm familj. Man skref dit till den
församlingen, om enkan Godholms underhåll. Församlingen
svarade, att hon icke der varit skattskrifven, troligen emedan den
förnäma familjen låtit skattskrifva henne vid någon af sina
egendomar, som lågo i fem serskilda län. Bref afgingo till alla länen;
upplysningar inhemtades, och slutligen befanns, att hon sist varit
skattskrifven i Ljungheda församling; men församlingen nekade att
upptaga henne. Så fortgick kifvet beständigt och ingen ville
upptaga den stackars gumman. Hon tiggde sig fram från ställe till
ställe; Öfverallt blef hon tillbakastött; men ingen vågade taga henne
i sin tjenst, emedan församlingen lade sig deremot, af fruktan att
nödgas intaga henne i sin fattigvård, då hon blef sjuk och otjenstbar.

1 en usel koja vid landsvägen mellan Måssberga och Trähults
gästgifvaregårdar såg man sent på hösten en gumma sängliggande;
hon hade kommit dit dagen förut, ganska sjuk, och då hon
omöjligen kunde föras längre, måste det fattiga kolarfolket, som bebodde
kojan, mottaga henne. Aftonen var mörk och kall, och ingen utom
barnen var hemma. Den främmande gomman sof i en stilla slum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free