- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
145

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu böljade gumman att leta i en låda och drog slutligen
fram derur en liten nyckel. — Hm, det är nyckeln till skåpet
derhemma, der biblen ligger och psalmboken — hm, den skola de f&
igen derborta — fattigt folk tror på biblen och behöfver honom.

— Hvad blir det nu utaf, tänkte jag, då gumman ryckte ett
hårstrå ur sitt hufvud och knöt i nyckeln. — Dubbel rännknut skall
det vara, mumlade hon vid sig sjelf. — Hm, det är barnsligt med
sådant der; men något måste man roa sig med. — Nu tog
gumman fram ett dricksglas, virade håret några gånger kring fingret
och höll det så, att den lilla nyckeln hängde midt i glaset. Jag
såg klart att gumman darrade på handen, så att den lilla nyckeln
svängde fram och åter i glaset. — Nu är det att hålla stadigt,
sade gumman, och började derefter, med dämpad röst, att sjunga:
Hur* skall med lilla Emerentia gå?

Lilla nyckel, svara derpå.

Ärans krans,

Ryktets glans —

Ännu är det tyst, tilläde gumman.

Gods och pengar,

Vagn och drängar —

Nu klingade nyckeln mot glaset. Kling, kling_— ser man,
mamlade gumman, nu slog han; nå vidare:

Armod i ditt bo,

Hopp och tro,

Eikedom och lycka —

Hm, mumlade gumman, nu klingar han inte — nå väl
Fattigdom skall trycka! —
kling, kling, kling, sjöng det i glaset. Hm, det der hänger aldrig
rätt ihop, yttrade gumman, det der förstår jag icke.

Alnen, amen, så skall gå!
tilläde hon efter en stunds begrundande, och nyckeln klingade åter,
liksom för att bekräfta spådomen.

Nå — återtog gumman efter en stunds hvila — nå. nu skall
jag se hvad han säger om Anna, min lilla Anna. — Ja, ja,
för-äldrame veta ej huru stor skatt de ega i det barnet; men gamla
mormor vet det, hon.

Nu böljade hon sin trollsång åter:

Hur skall med lilla Anna gåP
C. A. Wetterbergh* Samlade Skrifter. ^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free