- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
163

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hon kunde vara det, om hon finge, stackars flicka, men
kära mamma vill ha all kurtisen sjelf, och fröken f&r således ej
visa sig utom familjekretsen. «Hon är ett barn», heter det, «hon
bör så länge som möjligt skonas for societetslifvets tomma glädje.»
Och emedlertid håller mamma på och njuter deraf — der ser du
hemligheten. Den der hjerterösten må säga hvad hon vill, sådan
är hon.

— Det är sorgligt att sådant är möjligt, suckade von Tum.

— Och vanligt, förbanna mig, 8å vanligt som lutfisk om
jul-qvällen, inföll Rigelstedt; men nu slår hon tre, farväl med dig.—
När reser du?

— I morgon.

— Jaså, lycka till, bror! Jag skall helsa på dig, då du blir

gift, för att se din vilja ansigte mot ansigte. Det är godt, när

viljan är vacker, men blir hon ful, så bevare oss. Farväl med dig.

— Kommer du ihåg, hvad en gumma, som var anklagad för
trolldom, sade till rikets ständers kommission, då hon gick ur
domsalen? Jag säger detsamma till dig och dina kamrater, yttrade
van Turn och gick.

— Hvad sade gumman, von Tum? ropade Rigelstedt efter
honom.

— Jo, hon sade: «Gud upplyse de välvise herrarnes förstånd!»

svarade von Tum. Gud vare med dig!

— Von Tura är en bra gosse, om han endast ej vore så
öf-verspänd. Kärlek, hvad är kärlek? Jag förstår ej hvad han
menar med den der kärleken och den husliga lyckan, mumlade
Rigelstedt för sig sjelf, sedan vännen gått.

Om vi gå en dag före honom till baron Gyllenpil, få vi återse
Emerence i sitt hvardagslag. Vi känna ej igen denna flicka. $tt
sådant leende, en sådan blick var ej möjlig för det förtryckta
barnet; nu kunde hon ej gräma sig öfver att modren sade: stackars
flicka, du är ändå bra ful! ty spegeln motsade modren, som
numera väl ej yttrade sig precist så, men ändå ej ville erkänna att
Emerence var vacker. Orsaken till detta slags afvighet mot
dott-rens skönhet sades väl vara en moderlig försigtighet att ej hos
flickan uppväcka fåfänga, men härledde sig verkligen från en ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free