Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ogrundad farhåga, att Emerence snart skulle öfrerglänsa sin mor,
aom bäst sjelf visste, att hon, då hennes skönhet ej mera
respekterades, ej hade något annat respektabelt att disponera.
Den tillbakadragenhet, hvari Emerence måste lefva och hvars
orsak hon ganska väl kände, ty likartade menniskor känna
hvarandra af instinkt, utöfvade på hennes lynne en långt ifrån
Välgörande inflytelse. Den fdrdna bittra känslan, som hennes fulhet
väokt i hennes själ och som modrens hjertlösa ömkan beständigt
stegrat, vände sig nu mot modren i stället för mot ödet, och
Emerence var mäktig till allt, för att nu, då hon var i stånd dertill,
uppträda och visa verlden, att hon var en stjerna af första
ordningen. Hon skulle ej fruktat något medel att göra sig fri, och
hoa önskade blott blifva gift, för att få aflägga alla band, som
fjettrade henne. Hon blef således en kokett utan all förmåga af
tillgifvenhet oeh kärlek, men som kunde spela begge delarae.
Baron Gyllen pils förmögenhet hade ansenligt sammansmält;
han hade ej så obetydligt ondt af kreditorer, och funderade
månadt-ligen, ut nya utvägar att än yidare skrapa penningar från sina gods;
men tänkte aldrig på att sjelf flytta dit eller lefva sparsamt; 4y
det skulle alla andra göra, utom han sjelf. Med ett ord, affärerna
voro ej de bästa, och Emerence fick också derföre kläda sig sä
enkelt oeh anspråkslöst, att hon harmades deröfver, när hon
jämförde sin paryr med sin mors. Huru skall jag blifva fri? tänkte
hon beständigt, och lik en fånge sökte hon medel att bryta
gallren, som stängde henne från den glada, beundrande verlden. ,
En afton kom ett bref med svart lack: det var underrättelsen
om att onkel Gabriel aflidit.
— Gudskelofl sade baronen och for med handen öfver paa*
nan. Nå, nu beror det på om der finnes testamente till Emerence.
Flickan satt inne, nedlutad öfver sin sömnad, till utseendet
lugn, men med klappande hjerta.
— Inspektoren skrifver, hm, hm — jaså — han dog så stilla
som ett barn — hm, hm — testamentet — Emerence, du är rik!
Hela onkel Gabriels egendom är vår.
— Er, min far? frågade Emerence ocb lyftade upp sitt
röd-blossande ansigte; er egendom?
— Ja visst, Emerence, svarade modren; den är vår, så 1 änge
du är hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
