- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
172

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Du först&r mig icke och kommer aldrig att förttå mig.
Mina von Turn är rik, hon har mor och hon har barn; Anna är
bottenrik, hon har mor, mormor och sitt barn — jag allena är
fattig, jag har aldrig egt det ena, och kommer aldrig att ega det
sednare.

— Men, min Gud, kära da! inföll mannen; mamma lefver ju?

— Jag har varit moderlös från min födelse och skall dö
barn-los — tyst, du först&r mig icke.

— Nej, det är, förbanna mig, svårt att förstå sådant
grill-fftLgeri, sade kaptenen halfhögt; men inom sig tänkte han: den
sakramenskade von Turn som höll ett sådant tal om qvinnans värde,
han borde ha min juvel.

Den, som ej någonsin trott att juveler finnas, att det gifves
ett qvinnligt värde, som likt en perla blygsamt gömmer sig i
hjertats helgedom, är ej värdig att finna andra juveler än de falska,
de eftergjorda flussgrannlåterna, som blott genom sin slipning och
sina facetter likna de verkliga, men till sin halt äro glasbitar utan
värde, och snart, rispiga och skadade, bortblandas i gruset.

*



Gamle onkel Gabriel, du tänkte godt om hela verlden och
gladde dig säkert innerligt i ditt barnahjerta, då lilla Anna stod
vid dina knän och mottog din välsignelse; du trodde dig göra
godt, då du gaf Emerence dina gods. Arma gubbe, du bedrog
dig; ty välsignelsen hade du sjelf skilji från egodelarna. Dina
penningar skola skingras, men din välsignelse lefver oförskingrad i
ett soldattorp, der alla äro nöjda med litet; öfver hvars låga tak
stormen far fram utan att skada. Hur ofta kan ej nyckeln ringa
sannt och säga:

Armod i ditt bo,
Hopp och tro,
Rikedom och lycka.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free